Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 1 nov. 1926 - Parlamentarismen och dess överman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 479
fullmaktslagen förpassades den utlevade parlamentarismen med en
spark i graven! — Fullmaktslagarna blevo emellertid beslutade, och
regeringarna utförde i kraft av dem på kort tid ett synnerligen
omfattande, betydelsefullt omdaningsarbete.
Av särskilt sensationell art var fullmaktslagens tillkomst i
Österrike. Under Nationernas Förbunds auspicier avslöt Österrike 1922 i
Geneve överenskommelse med England, Frankrike, Italien och
Tjeckoslovakiet — världskrigets för demokrati och konstitutionell frihet
kämpande segermakter —, varigenom dessa ställde sig såsom
garanter för ett österrikiskt lån avseende sanering av den forna
dubbelmonarkiens ekonomiska misär under förutsättning, bland annat, att
österrikiska regeringen under två år erhölle fullmakt att oberoende
av parlamentets samtycke vidtaga alla för finansrekonstruktionen
nödiga åtgärder. Parlamentet lämnade också slutligen regeringen den
äskade fullmakten efter våldsamt motstånd främst från
socialdemokratiskt håll, där man kryddade de vanliga argumenten mot
fullmaktslagen med påståendet att den utgjorde blott »ett fikonalöv för
absolutismen», och en absolutism som den gamla Habsburgregimen
ej hade något motstycke till. — I Ungern infördes liksom i
Österrike den konstitutionella fullmaktslagen såsom ett led i det med
internationell hjälp företagna ekononomiska nydaningsarbetet.
Fullmaktslagarna äro barn av brydsamma tider. Utomordentliga
situationer kräva utomordentliga åtgärder, och dessa har
parlamentarismen ej varit vuxen utan fått lämna ifrån sig. Demokratiens eget
styrelseskick har funnit sin överman. Ty att fullmaktslagarna
innebära en klar genombrytning av det parlamentariska systemet är
uppenbart för envar, som ej, medvetet eller omedvetet, låter sig helt
fångas av försvarsargumentens sofisteri. Däremot finnes, såsom doc.
Tingsten påpekar, ingen grundad anledning att betrakta dessa lagar
såsom utslag av principiell antiparlamentarism. Tvärtom hava
lagarnas förespråkare — i Tyskland ju vänsterpartierna — högt vittnat
om sin trohet mot parlamentarismen, vilken ingalunda finge anses
hotad utan på sin höjd under en kortare tid suspenderad. Blott på
erkänt antiparlamentariskt håll hälsades fullmaktslagarna såsom
tecken till »Parlamentsdämmerung». Skulle emellertid, framhåller förf.,
fullmaktsinstitutet vinna mera varaktigt insteg i författningarna^ vore
därmed parlamentarismen i dess nuvarande gestalt allvarligt beträngd.
En fråga av allmännare art, som förf. ej haft anledning ingå på,
är den, huruvida och i vad mån fullmaktslagarnas tillkomst är att
tillskriva vissa inneboende, medfödda brister hos parlamentarismen,
svagheter som kunna motivera en revidering av parlamentarismen
även i vardagslag. Fullmaktslagarnas syfte var att skänka regeringen
obeskuren möjlighet att handla snabbt och kraftfullt i enlighet med
vad tillgänglig sakkunskap vid varje tillfälle bjöd. Det är väl dock
så, att denna möjlighet, låt vara vederbörligen uttunnad, måste
förefinnas även under det normala livets lugna förhållanden vid risk att
annars regeringslöshetens elaka verkningar tämligen snart bli
kännbara. Våra dagars parlamentsleda har till reell bakgrund en växande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
