Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 dec. 1926 - Modern officersutbildning och 1925 års härordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 575
och praktik, är icke tillfredsställande förberedd för sin uppgift. Och
då det gäller samverkan mellan infanteriet och artilleriet, måste
förståelsen för systervapenslagets natur gå minst lika djupt.
Krigshistoriska avdelningens arbete avslutas med några betraktelser rörande
denna fråga, som förtjäna att ordagrant citeras: »Fordran på
samhörighet mellan infanteriet och artilleriet är så stark, att man i
framtiden icke bör tänka sig en bataljonschef vid infanteriet, som icke
kan ordna ett batteris taktiska verksamhet och leda dess spaning på
stridsfältet, icke heller en divisionschef, som ej kan föra en bataljon
i renkonterstrid. — I framtidens slag segrar den, som först förmår
bringa sina stridskrafter till samfälld verksamhet».
Detta moderna krav på militär allmänbildning står i ganska skarp
motsats till den benägenhet för specialisering, som sedan gammalt
varit en svaghet inom den svenska armén och som i viss mån torde
ha sitt urspung i våra militära institutioners ålder och fasta
traditioner. Visserligen har sedan lång tid tillbaka den förnuftiga fordran
upprätthållits, att alla aktiva officerare skola bibringas kunskap om
infanteriets taktik; men i övrigt ha isoleringstendenserna fått ganska
fritt spelrum, icke minst inom infanteriet förresten. Må vara att
förhållandena i detta avseende synbarligen förbättras från år till år, så
är det ännu ett beklagligt faktum att den allmänna förståelse mellan
arméns specialgrenar, som världskrigets erfarenheter visat vara
nödvändig, lämnar mycket övrigt att önska inom vår krigsmakt.
Inom varje härordning stå kraven på högre officersutbildning och
befälsbehovet vid trupputbildningen i en viss motsats till varandra.
I Sverige har den ur andra synpunkter mycket skadliga minskningen
av de värnpliktigas utbildningstid emellertid medfört, att dessa båda
behov numera relativt lätt kunna tillgodoses vid sidan av varandra.
Officerens uppgift såsom statsämbetsman är ju dels att utföra visst
utbildnings- eller administrativt arbete vid trupp, dels att, icke endast
under officersutbildningen utan även därefter, själv underkasta sig en
fortgående träning, som syftar mot att av hans person skapa en så högt
kvalificerad ledare av det komplicerade krigsmaskineriet som möjligt,
beredd att träda i funktion närhelst landets intressen det fordra. Om
den förra uppgiften genom förhållandenas makt blir mindre
tidskrävande, bör den senare kunna bli så mycket bättre tillgodosedd. Det
är en rimlig fordran, att officerens arbetsår fullt tillvaratages,
oberoende av för tillfället rådande värnpliktsförhållanden. Här må
emellertid inskjutas, att officersutbildningen givetvis under alla
omständigheter blir lidande, då tillfällena till praktiska övningar med trupp
bli färre, och att den övervägande teoretiska utbildningen — särskilt
då det gäller män, som ej längre ha ungdomens receptivitet — har
vissa naturliga gränser, som icke gärna kunna överskridas.
1925 års härordning upptog bland många mindre lyckade
bestämmelser åtminstone en tanke, som av alla försvarsvänner kunde hälsas
med glädje, nämligen skapandet av en infanteriofficersskola, en slags
fortsättningsskola för infanteriets officerare efter Karlberg. Det är att
hoppas, att man vid realiserandet av denna tanke, en bland härord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
