Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Finska kultursträvanden under senaste halvsekel. Av Werner Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINSKA KULTURSTRÄVANDEN UNDER SENASTE HALVSEKEL 11
egenart och småningom förskjuta sig i enlighet med denna. Här
spela in både språk och traditioner, uppfattningssätt och lynne.
Under den svenska tiden i Finland genomsyrades samhällsskicket
av de principer, på vilka det i Sverige var byggt. Grunden
bibehölls och är allt fortfarande bibehållen, men under det
sistförflutna århundradet har mycket ändrats i enskildheterna. Ett
kännetecken för en verklig nationell kultur är också, att den
tränger till alla lager. Även här undergår den modifikationer,
ty en kultur kan icke heller utan vidare överföras från en
folkklass till en annan. Självfallet blir detta desto svårare, om de
båda klassernas språk är olika-. Under den svenska tiden var
i Finland prästerskapet egentligen den enda kulturförmedlaren
från högre till lägre klass. Långt efteråt utformades flera av
verktygen för den nationella kulturen hos oss på svenska,
Runebergs och Topelius’ diktning, Snellmans skrifter och mycket annat,
vars innebörd också i finsk dräkt blev fruktbärande för
nationalkänslan på olika sätt. Men självfallet var detta i längden en
omöjlig väg, och tidigt framkommo därför yrkanden på en
direktare.
Helt andra utsikter öppnades för den nationella kulturen, då
det visade sig, att det finsktalande flertalet av landets inbyggare,
hittills på grund av sitt språk utestängt från omedelbar
tillgång på bildning, i själva verket hade bakom sig egenartade,
månghundraåriga kulturformer, uttryckta i en ytterst intressant
folkepik och i ordspråk, gåtor, lyriska dikter m. m., alla
avfattade på detta språk och bärande vittnesbörd om ett
självständigt uppfattningssätt likaväl som om ursprungliga seder och
bruk, vitt skilda från dem man kände. Vilken
utomordentlig uppmuntran detta skulle bliva till en så att säga grundlig
nationalisering av kulturen, behöver icke nämnas. Detta är den
viktigaste och mest genomgripande företeelsen i Finlands
kulturliv efter det förra seklets mitt; denna nationalisering blev
intensivast för ungefär 50 år sedan och har pågått i ett nära nog
oavbrutet crescendo; den har medfört ofantliga resultat i
förhållande till tidens korthet. Det är detta nya positiva arbete på den
finsk-nationella kulturen jag här huvudsakligast vill ägna några
betraktelser åt, emedan jag tror, att det är obekant för svensk
allmänhet. Det är icke heller det en företeelse som står ensam
för sig, utan den kan ses i samband med och mot bakgrunden
av många andra, både med avseende å sina rötter och särskilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
