Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Finska kultursträvanden under senaste halvsekel. Av Werner Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U WERNER SÖDERHJELM
på grund av eit personligt byråkratiskt-konservativl, delvis även
ryskbetonat inflytande.
Med sjuttiotalet begynte ett nytt skede i vårt kulturliv. Inom
näringslivet försiggår då en revolution, som mäktigt ökar
tillflödet till städerna, särskilt huvudstaden. Städernas borgerskap,
till största delen, stundom helt och hållet, svenskspråkig!,
be-spränges nu med starka finska element, vilka snart i
landsortsstäderna la övervikten (mellan åren 1880 och 1920 har under
fortsatt rörelse i denna riktning den svenska stadsbefolkningen
nedgått från 38 % till 23 %). Kravet på finska
bildningsanstalter, som under tiden från 1858 i ytterst ringa grad tillmötesgåtts,
blir allt otåligare, och när regeringen icke lyssnar till
upprepade lantdagspeli tioner härom, tar folket saken i egna händer.
Man får bevittna en rörelse av allenastående slag.
Ansträngningarna riktas närmast på att åstadkomma ett högre läroverk i
Helsingfors. Där hade tidigare inrättats en tvåspråkig s. k.
normalskola för pedagogers utbildning, men 1871 bestämde senaten, att
den finska avdelningen skulle flyttas till den lilla staden
Tavastehus. En våldsam opposition reste sig. En penninginsamling
föranstaltades över hela landet, och därmed åstadkoms eit
fullständigt, till universitetet ledande elementarläroverk i
huvudstaden — sedermera naturligtvis övertaget av staten. Sällan har
väl ett konservativt motstånd mot eit djupt rotat framstegskrav
varit kortsyiitare, sällan verkningsfullare i motsatt riktning.
Skolfrågan blev det första stora agitationsämiiet i språkstriden,
gynnat av det rättvisa i utgångspunkterna och den hårdnackade
oviljan att förstå dem, därför oändligt lätt brukat till att tända
entusiasmen men också att lägga frön till långvarig hatfullhet
och misstro. Det blev nu klart för otaliga, att deras barn kunde
nå ställningar, hittills enbart förbehållna dem, vilkas modersmål
var svenskan eller vilka i varje fall måste omsätta sin
föreställningsvärld i detta språk. Det var icke underligt, att detta
nyväckta medvetande alstrade en vilja till uppoffring, som man ej
skådat förr. Den finska befolkningen var genomgående fattig,
men den lärde sig nu att offra för ändamål, vilka fråm stodo
som hjärteangelägenheter och villkor för dess framtid, och
bidragen kommo i all möjlig form icke blott från ämbetsmännens
ringa löner utan t. o. m. från bönderna, som gåvo vad de kunde
av sin skörd. På detta sätt understöddes under en tid framåt
många finskspråkiga bildningsföretag, och så levde de finska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
