Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Finska kultursträvanden under senaste halvsekel. Av Werner Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINSKA KULTURSTRÄVANDEN UNDER SENASTE HALVSEKEL 13
ville att det skulle vara ett språk, ined vilket de bildade i
landet fortfarande borde vara väl förtrogna, allt medan finskan,
skulle vara nationens språk och bärarinna av dess kultur, samt
sålunda förhärskande också bland de bildade. Denna fordran
blev grundläggande för det positiva arbetet, och den står kvar
som dess lösen. Men de bittra polemiker den framkallade
betonade också för första gången, att de finska strävandena kunde
bliva farliga för svenskans envälde inom undervisning och
administration, och en front mot dessa krav uppstod. Det
var första gången en intellektuell svenskbetonad rörelse
(svekomani) hos oss gav sig tillkänna: tidigare hade motståndet
företrädesvis varit av byråkratisk art. Också här spelade naturligtvis
traditionerna en mycket stor roll, och när man i de framförda
yrkandena tyckte sig stå inför någonting helt främmande, så var
det för att det finska språket ansågs omoget att användas som
undervisnings- och tjänstespråk, innan ett långt arbete på dess
utbildning försiggått. Å andra sidan insågo ju de förnuftigare,
huru absurt det var att parterna i en rättegång fingo sina
protokoll på ett språk, som de icke förstodo och att barn från finska
hem icke fingo högre undervisning på sitt modersmål. Först
1858 kom den första finska lärdomsskolan till stånd, i början
tvåspråkig, enligt Snellmans princip, men snart, efter
påtryckning från pedagogiskt håll, enspråkig. Vid samma tid höjdes
yrkandena på införandet av finskan vid domstolarna allt ivrigare,
och två gånger besökte en bondedeputation i detta syfte kejsar
Alexander II; han gav löften, vilka emellertid på grund av
senatens i Helsingfors motstånd icke ledde till någonting, tills
Snell-man 1868 utverkade ett administrativt språkreskript av
innehåll, att finskan inom tjugu år skulle likställas med svenskan
som officiellt språk i allt vad som omedelbart berörde den finska
befolkningen i landet. Dock kom man först 1882 därhän, att
sakägare fingo handlingarna på sitt språk. Den 1863 utfärdade
lantdagskallelsen, på vilken man fått vänta i över eit halvt
sekel, fyllde fosterländska sinnen med nya förhoppningar, och 1866
framlade Uno Cygnseus sitt sedermera godkända förslag till
folkskolans organisation och frigörande från kyrkans övervälde.
Politiskt och kulturellt uppsving gingo sålunda åter hand i hand.
Men så inträffade ett par svåra nödår och sinnena förlamades
— nu följdes således det ekonomiska och det kulturella livet åt.
Därtill kom, att på skolans område inträdde en häftig reaktion
2. Svensk Tidskrift 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
