Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Miljöskildringar. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 59
fullständigt dominerade. Sedan vid teckningen av det egna hemmet,
professorshuset i Uppsala, med alla rika intryck, som familjelivets
krav och universitetsstadens växlande skådespel gåvo. Vid sidan
härav stå vallfärderna till Aulestad och vänskapen med den
Björnsonska familjen. Och så till sist kommer berättelsen om hennes
intensiva verksamhet som den kvinnliga rösträttens förkämpe. I allt
detta har det varit så mycket av starkt skiftande art, som fångat
hennes brinnande intresse, att hon aldrig tröttnar att berätta, och
entusiasmen är så äkta, att läsaren följer den något rafsiga
skildringen med nöje, kanske ibland med ett skeptiskt småleende men
alltid med obetingad respekt för det varma hjärta, vilket hon aldrig
själv omordar, men vars slag kunna skönjas snart sagt bakom varje rad.
I fru Holmgrens bok möter det rätt ovanliga, att författarinnan
ser det goda på de mest skilda håll. Därför har rösträttsagitatorn
fru H. icke några hårda och föraktliga eller ens en smula överlägsna
ord om de konservativa ideal, som Nils Tersmedens trofasta och
hängivna dotter under barndomen lärde känna. Dessa ideal framstå
tvärtom i hennes livskrönika lika naturliga och på sitt sätt lika
berättigade som hennes senare glödande iver för kvinnornas
rösträttskrav. Klaven är väl den, att hon så fullt och helt varit kvinna.
Hon skriver på ett ställe: »Att bilda ett gott hem betraktar jag som
den största och högsta livsuppgift, en kvinna kan ha. Men den
erbjuder ofta större svårigheter än någon annan. Valet av make är
minsann inte lättare än valet av yrke. Tvärtom. Och det fordrar
stor tillgivenhet, stor klokhet och stor självuppoffring att leva gift.
Äktenskapet är ingen dans på rosor, som de unga lätt inbilla sig.
Saken är för övrigt den, att i alla livets förhållanden mötas vi av
stora svårigheter av ena eller andra slaget, som det gäller att
övervinna eller bära, allt efter omständigheterna-. Och man skall bemöda
sig om att ha överseende med varandras brister. Ett äktenskap måste
emellertid omsorgsfullt vårdas. Och det kräver mycken ansvarskänsla
hos båda parterna.« Måhända kunde dessa av vis erfarenhet
dikterade ord formulerats med större elegans, de förtjäna likväl att ristas
med guldskrift, sedan oändligen mycket av våra dagars klokskap och
reformpåhitt för alltid slängts i den stora skräpkammaren.
Flertalet av oss nu levande kommo 20, 30 kanske 40 år senare än
författarinnan i någon kontakt med de allmänna händelserna, men vi
ha i alla fall litet var fått vara med om rätt väsentlig del av det
förlopp, som skildras i hennes bok. Därför är det också intressant
att i denna följa nya åskådningars frambrytande. Själv har
författarinnan föga bekymrat sig om spörsmålet varför, det för henne
viktigaste har varit att i livets skiftande förhållanden städse utfinna det
bästa, det från hennes synpunkt nödvändiga och att därav göra så
mycket gagn som möjligt. Läsaren skönjer emellertid i berättelsen
härom såsom en mäktig bakgrund den oupphörligen fortskridande
samhällsomdaningen, märkbar på alla livets områden. Fru Holmgren
har varit med både om de stora familjekaravanerna i spanndragna
resvagnar, om allt mer bekvämliga järnvägsresor och till sist om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
