Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Miljöskildringar. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 LITTERATUR
automobilens dagar, kanske också om flygmaskinens. Det finnes
många andra paralleller. En linje löper från den gemensamma
högläsningen kring förmaksbordets ljusstakar eller oljelampa förbi
föreläsningsföreningar och agitationsföredrag till radions högtalare och
kristallmottagare. En annan går från riddarhus och prästestånd över
bondevälde, unionsbråk och Verdandigräl till den fullständigaste
demokratiska statsform. En från skandinavismens drömmerier över
världskriget till N. F. men också till bolsjevismen upplösningsarbete.
Återigen en från det gammaldags, i släktens händer fasthållna järnbruket
till modern stordrift och kapitalplacering med alla deras kända
verkningar både på gott och på ont. Man skulle ock kunna tala om en
linje från Ekebykavaljererna och deras gelikar till landsorganisation
och arbetsgivarförening. Det har varit vad geologerna kalla en
seku-lär höjning — eller sänkning? — av sådant slag och sådan
omfattning, att allt och alla känt marken gunga under fötterna, allt har
satts i rörelse, och vi äro ännu i detta ögonblick långt ifrån att kunna
förutsäga, när och hur den stora processen skall ända. Under en
dylik universell välvning klamrar sig den enskilde ovillkorligen fast
vid ting och företeelser inom sin begränsade sfär för att efter bästa
omdöme göra sin insats till räddning av dyrbara gamla värden eller
till skapande av nya och större. Om gagnet skall man måhända
kunna yttra sig opartiskt, sedan vi hunnit på några decenniers
avstånd; de som ännu stå mitt i den myllrande myrstacken, sakna det
nödiga perspektivet.
Perspektiv behöves för allt och för alla. Det är omtänksamt av
de hängivna vännerna att redan i dag resa statyn över stormannen,
som i går bars till graven, men därvid ha de endast bragt ett
personligt vittnesbörd, icke dikterat framtidens dom, knappast tryggat
morgondagens utsago. Liknande gäller om den speciella form av
kvinnorörelse, varåt fru Holmgren ägnade sina entusiastiska
ansträngningar. Dess värde blir icke möjligt att med någon säkerhet avläsa,
förrän vi nått dit, där utvecklingens ström får ett lugnare lopp, så
att väsentligt kan skiljas från oväsentligt. Men redan nu torde vi ha
vunnit tillräckligt håll för att ha rätt till en och annan erinran. För
dem, som med något ytlig tolkning av Geijers inledningsord till andra
kapitlet av Det europeiska samhällets begynnelser ville i den
kvinnliga rösträttens förvärvande se en den viktigaste epok i folkets och
världens liv, lär det icke numera saknas anledning till besvikelse.
Dennas yttersta grund är likväl icke att söka i kvinnornas
ofullständiga eller tilläventyrs kortsynta bruk av sin förvärvade makt utan
snarare i en hos ivrarna själva befintlig alltför vanlig förväxling av
medel och mål: rösträtten, hur den sedan utformas, kan aldrig vara
annat än ett politiskt medel, verkningarna bero av de mål, för vilka
den tages i anspråk. Men över målen och deras utstakning råda
starkare makter än de, som formulera de små bondepraktikor till
modernt husbehov, vilka kallas partiprogram och valparoller. Därför
ger nästan aldrig en genomdriven reform de frukter, som
initiativtagarna väntade. När verkligheten hunnit visa sin brutala makt, blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
