Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Miljöskildringar. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 61
berättelsen om de första förhoppningarna och planerna, om arbetets
kraftspänning med dess upp och ned av framgångar och nederlag,
slutligen om den definitiva segerns inhöstande ungefär som de
bleknade bladen i morföräldrarnas brevsamling. Men för den varma
idealistiska livshågen böja vi oss i vördnad, ty den har evighetsvärde.
Innan jag nedlägger pennan, tillåter jag mig återkomma med en
vid tidigare tillfällen gjord erinran, att arbeten av detta slag aldrig
borde släppas ut utan en fullständig personförteckning. Det må nu
vara, att de vänner och bekantingar, som vistades med Ankarcrona
på Polacksbacken, med De Geer nere i Skåne eller med fru
Holmgren i Uppsala och annorstädes, icke ha direkt behov av ett sådant
register: de läsa nämligen för de personliga hågkomsternas skull med
ett igenkännande »kors jå, så var det» eller ett tvivlande »nej, på det
viset kan det inte ha hängt ihop». Men även dagskaleidoskopet blir i
sin tid ett historiskt dokument; äro dess bilder förtjänta att gå till
nutiden, så komma de att för eftervärlden bli värderikare. Därvid
är det dock att beröva dem en god del av deras användbarhet, när
författaren underlåter att giva den ledtråd, som personförteckningen
innebär. Vem kommer att genomleta De Geers bok under ytterst
oviss förhoppning att där finna några smånotiser om Manderström,
Sibbern och Fournier? Eller Ankarcronas för att skymta kejsar
Wilhelm? Eller fru Holmgrens för att möta Helmholtz, Reuterdahl och
A. N. Sundberg? Att underlätta sådant letande borde ligga i både
författarnas och förläggarnas intresse — ett rätt sällsynt fall, att båda
äro identiska.
Alldeles särskilt förefaller personförteckningen vara ett oundgängligt
supplement till sådana skrifter som Erdmanns och Branders. I detta
myller av hovfolk, politici, diplomater o. a., vilka dyka upp, försvinna
och komma tillbaka likt figurerna i en jättepantomim, är läsaren
fullständigt bortkommen, därest han icke är mycket väl förtrogen med
tidens ställningar och förhållanden. Se exempelvis hos Erdmann alla
dessa Ullor, Evor, Augustor och vad de aimabla figurantskorna heta,
som dela sin tid mellan personintrig och galanta äventyr samt någon
gång till pikant omväxling kasta sig huvudstupa in i den politiska
kabalen; alla Klasar, Fredrikar, Gustaver, Mauritzar etc., ståtligt
värdiga inför publiken men intimt alltför ofta med manérer från
drängstugan eller i bästa fall från kasernen. Eftervärlden har nog som
regel minimalt intresse av både deras amourer och deras politiska
barnsligheter annat än som tidsbilder, förlåter dem för resten snarare
de förra än de senare. Men där passera ej sällan förbi namn av
verklig betydelse. Det blir en alldeles oskälig möda för framtidens
biografiska forskare att ur sådana »blinda» böcker få det gagn, som
därav lätteligen kunnat vinnas.
Carl Hallendorff
5. Svensk Tidskrift 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
