Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1927 - De svenska skogarnas framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 DAGENS FRÅGOR
Om sålunda det öde, vilket drabbat vissa begränsade områden,
togs till intäkt för en förhastad avoghet mot all avverkning, bidrog
därtill lika mycket en annan synvilla. Man såg, huru träden fälldes,
men ej huru de växte. Först under de senaste två decennierna har
återväxten planmässigt och i stort börjat utforskas. Den första mera
vetenskapligt grundade beräkningen av hela landets skogskapital och
dettas tillväxt verkställdes av professor Tor Jonson, och resultatet
framlades i Nordisk Statistisk Tidskrift 1924 (preliminärt redan 1923
vid första nordiska skogskongressen i Göteborg). Den andra fullföljes,
efter långt grundligare planläggning, av den 1924 tillsatta
riksskogs-taxeringsnämnden under ledning av professor Henrik Hesselman.
Denna nämnd har nyligen avgivit berättelse om resultatet av sin
verksamhet (ännu ej tnrckt), och ehuru mycket återstår innan de
slutliga siffrorna över landets skogstillgångar och skogarnas tillväxt
föreligga, kan man redan nu säga, att beräkningarna giva stöd åt oväntat
optimistiska framtidsutsikter. Det är visserligen ej lätt att i fråga om
skogstillväxten göra en jämförelse med de av professor Jonsson
tidigare verkställda beräkningarna, då dessa ej avsett de olika länen och
än mindre skilt mellan olika trakter eller distrikt, utan helt
summariskt givit genomsnitt för Norrland, Svealand och Götaland. Även
andra olikheter i beräkningssättet försvåra jämförelser; så medräknar
Jonson exempelvis tillväxten av bark i virkesmängdens årliga ökning,
under det att riksskogstaxeringsnämnden frånräknar barken.
Överhuvudtaget utgöra dessa beräkningar en provkarta på alla de
snaror och fallgropar en statistiker är utsatt för. Lekmannen frestas
lätt att avfärda hela statistiken som bländverk, men det är
väsentligen hans eget fel. På få områden är dilletanteriet farligare och
risken att förirra sig större än på statistikens. De många skenbart
uttömmande och säkra uppgifterna måste handhavas med kritik och
särskild skolning, och skogarna förete så många skilda typer och
klasser, att analogislut, därest ej alla skiljaktigheter beaktas, bli ytterst
förrädiska. Vägen till tillförlitliga och brukbara resultat på detta
område är dock i själva verket precis densamma som på många andra
vetandets områden, där man börjat sökandet efter sanning som
optimist och undgått pessimismens bekväma skepsis genom att ihärdigt
uppsöka och oskadliggöra alla felkällor.
I detta avseende har riksskogstaxeringsnämnden, så vitt man redan
nu kan se, gått ganska grundligt tillväga. Själva bearbetningen av
det insamlade materialet omfattar tillsvidare blott våra tre största
skogslän, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län. Den
sammanlagda kubikmassan virke inom bark i de tre länen uppgår till
över 465 miljoner kubikmeter. Granen är talrikast, särskilt i de
höglänta trakterna; l/3 utgöres av tall, mest i låglandet. I jämförelse
med professor Jonsons beräkningar, som verkligen voro ägnade att
allarmera alla pessimister, betyder detta, därest man beräknar virket
utan bark, ett tillskott på ej mindre än 160 millioner kubikmeter eller
40 % av den uppskattade virkesmängden.
En mycket stor del av våra skogar är övermogen eller väsentligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
