Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - En författare och två böcker. Av Ernst Nathorst-Böös j:or
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 139
Den andra orsaken är, att dr Essén så att säga ej har tid att berätta
om detaljer. Han vill främst och alltid så koncist och objektivt som
möjligt skildra ett nutidsläge mot bakgrunden av historiska
perspektiv. Han vill ge alla viktiga fakta och data och klarlägga deras
betydelse. Största delen av hans reseminnen och hågkomster från
diplomatisk verksamhet äro inmängda med redogörelser för de olika
ländernas politiska och nationalekonomiska problem.
Man kan först som sist säga det: dessa böcker äro tämligen unika
i vårt land. Deras författare förenar historisk lärdom med
pedagogisk intuition, sinne för den pittoreska detaljen med objektiv realism.
Skildringarna i Mellan Östersjön och Stilla Havet rygga icke för det
upprörande men fråssa ej i det gräsliga. Dessa böcker äro slutligen
genomlysta av den rent intellektuella passion, som synes utgöra dr
Essens förhärskande egenskap och enda lidelse och som gör, att vad
som här berättas om Polens affärer, vilka man i vårt land tyvärr
oftast behandlar som något ovidkommande, blir lika roande och
fängslande som en spännande roman.
Nu först till den äldre boken. Inledningskapitlet, Till det gamla
Rysslands apologi, hör till det mest briljanta dr Essén skrivit. För
flertalet kanske dess teser låta som paradoxer, men ingen kan läsa
plaidoyern till slut utan att finna dem vara rena truismer. Men att
förvandla paradoxen till truism, det är den intelligente logikerns
mästerprov. Apologien är f. ö. ett utmärkt prov på en genomgående
egenskap hos dr Essens artiklar: de äro måttfulla. Här är det icke en
i Paris levande rysk ex-storfurstes privatsekreterare som talar. Det
är ej alls meningen att göra svart till vitt. Det är som konservator
av historiens dammiga oljemålning dr Essén uppträder, och när han
själv ger sig namnet advocatus diaboli är det alldeles missvisande,
försåvitt man ej anser nämnde medlem av samfundet såsom en den
historiska sanningens riddare framför andra. Dr Essén är för
intelligent för att bli sofist. Nej, hans skildring, byggd på
förstahandskunskap av det tsaristiska Ryssland, har den lugna
verklighetsskildringens alla kriterier och visar sin författares förmåga att sätta sig
in i ett främmande folks sätt att känna och tänka, en ovärderlig
egenskap för en diplomat. Den gamla ryska samhällsmakten utövade
icke något generande tvång mot de undersåtar, vilka underläto att
sätta sig upp mot den och dess förnämsta bärare, kyrkan och tsaren
— båda i grunden likvärdiga religiösa institutioner. Tvärtom, den
rent privata tillvaron var i det tsaristiska Ryssland angenämare,
friare och behagligare än annorstädes i Europa. Det har blivit den
moderna västeuropeiska staten förbehållet att, samtidigt som
medborgarna erhålla insigniet på fullmyndighet, fjättra dem i alla
möjliga socialt-hygieniska bojor. Såsom dr Essén framhåller har vidare
den veka, lätt exalterade ryska folkkaraktären krävt stöd av stark
yttre disciplin. Regeringsmakten har därför alltid måst vara
auktoritativ till sitt väsen. Men det tjänar absolut ingenting till att giva
tråkiga referat av roliga böcker. Med mästerlig klarhet äro vidare
de politiskt-historiska kapitlen om de sibiriska kontrarevolutionära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
