Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - En författare och två böcker. Av Ernst Nathorst-Böös j:or
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 LITTERATUR
tilltufsades av Italien i Korfuaffären och behandlades som en
besvärlig, avsigkommen släkting av makterna i Nationernas Förbunds råd.
Det hela blev ett lärorikt politiskt-moraliskt drama».
Av temperamentet och åskådningen följer, att dr Essén har större
sympati för den stillsamme cynikern än för högt bräkande får och
dansande dervischer. Med andra ord: han uppskattar t. ex. Yuan Shi-kai
mer än Sun Yat-sen och Tjitjerin mer än Zinovjev. Hans skildring
av Yuan Shi-kai är ypperlig och levande. Han berättar, att ännu i
Kina Yuan Shi-kai’s silverdollarmynt cirkulera i stora mängder och
fortsätter: »Yuans profil på dessa mynt påminner slående om
Bismarcks — samt om Glemenceaus. Den yttre likheten mellan de båda
senares profiler är i själva verket ävenledes iögonfallande. Och dessa
tre ha även haft en bestämd inre likhet: de ägde nämligen alla i
utomordentlig grad förmågan att regera, denna av den
schablonmässiga majoritetskulten föraktade men i själva verket för
mänskligheten utomordentligt värdefulla och i svåra tider absolut
oersättliga gåva».
Samma sympati för den kalla och skrupelfria handlingens
människor kommer indirekt fram i det utomordentligt intressanta kapitel i
Mellan Östersjön och Stilla Havet, som bär titeln Japans politiska
system. Förf. berör proletariatproblemet i Japan och framhåller,
hurusom de maktägande i detta land aldrig hyst den moderna
europeiska vidskepelsen om en industriarbetareklassens oundvikliga
framtida erövring av makten i samhället, varför de aldrig låtit sig
skrämmas av obefogade pretentioner från denna klass’ sida, utan säkerligen
i nödfall komma att resolut tillgripa våldsmakt. »Den japanska
oligarkien har nämligen aldrig delat den europeiska liberalismens, numera av
allt att döma ej längre populära uppfattning av våldet — nämligen att det
är ett lika otillåtet som för sin utövare skadligt och fruktlöst medel
— och ej heller anslutit sig till den numera i Europa framträdande
tendensen att i panikstämning tillgripa våld i tid och otid, utan har
synbarligen alltid hyst den enda statsmannamässiga uppfattningen
om det rätta bruket av de våldsmedel, vilka statsledningen har i sin
hand, nämligen att de böra begagnas endast högst sällan och i
tillspetsade situationer, men då också brukas utan skymt av tvekan och
med blixtsnabb förkrossande effekt». Men det är, såsom i denna lilla
anmälan längre fram skall påvisas, ingalunda så, att dr Essén har
någon romantisk beundran för övermänniskor — han är nämligen
icke, vilket knappast bör påpekas, anarkist, och när här ovan talats
om en viss föraktfullhet i temperamentet, måste jämväl ett viktigt
tillägg göras. Som sagt utgöra denne diplomats minnen icke någon
journal intime i vanlig mening. Det beror på två orsaker. Först och
främst på författarens personliga tillbakadragenhet. Det kan, efter
vad som ovan sagts, låta som en paradox. Men dr Essén förenar
sina förut skildrade karakteristika med en personlig anspråkslöshet
då det gäller författaren, som gör, att det egna jaget jämnt och nätt
får spela den roll, som nödvändiggöres av de händelser av för
tidsläget och respektive land karakteristisk art, i vilka det spelar med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
