Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 1 mars 1927 - Åklagarväsendets brister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 157
lyckade omorganisation tynger landsfiskalerna mer än någonsin och
som upptar större delen av deras tid, lämnar dem ej tillfälle att
på ett tillfredsställande sätt sköta vad för dem borde vara
huvudsaken i deras verksamhet. Följden är att trots vissa ansträngningar
från statens sida att få en förbättring till stånd, situationen alltjämt
är i huvudsak densamma: domaren är och förblir den som
rannsakar den tilltalade. Någon måste ju utföra rannsakningsarbetet,
och åklagaren har för närvarande i regel ej förberedelsetid, kraft och
kunnighet nog att övertaga och behålla den ställning som borde
tillkomma honom i brottmålsprocessen. Följden blir också
understundom den något besynnerliga situation som enligt en gammal
rådstuvu-rättsanekdot av domaren uttrycktes sålunda i protokollet:
Ordföranden tillhöll den tilltalade att tillstå brottet. Tjuven vägrade alltjämt
att bekänna.
Otvivelaktigt framstår d^t, alla teorier till trots, såsom mycket
naturligare att domaren i tvistemål leder förhandlingen med kraftig
hand än att han ingriper rannsakande i brottmål. I tvistemål är det
ej sällan fråga om en trasslig härva, som parterna – i synnerhet
när de ej ha goda advokater — måste lita till domaren att reda upp.
Utan ingripande ledning från domaren blir utredningsresultatet ofta
klent, och domen blir då enbart en redovisning för det obevisade i
målet med påföljd att den goda rätten lämnas i sticket. I brottmål
står staten, representerad av åklagaren, direkt mot den tilltalade, som
skall, för att fällas, vara överbevisad om sitt brott. Staten kan och
bör ordna det så, att dess åklagande organ kunna sköta sin funktion
på ett sätt som gör hjälp från domarens sida överflödig. På domaren
bör närmast ankomma att tillse, särskilt när den tilltalade ej har
rättsbildat biträde, att vad som kan lända till den tilltalades försvar
icke lämnas obeaktat. Resten skall en dugande åklagare sköta om.
Nödvändigheten av en kraftig och insiktsfull åklagareverksamhet
gör sig naturligtvis ej gällande endast vid förfarandet inför domstolen.
Utan en grundlig förberedande undersökning i målet står sig
åkla-ren slätt vid förhandlingen inför rätta. Föreskrifter rörande
förberedande undersökning saknas emellertid för närvarande så gott som
fullständigt i vår lag.
Sådana regler kunde vi ha fått år 1922. Ett på riksdagens begäran
utarbetat, av lagrådet tillstyrkt förslag till förundersökning i brottmål
låg då på riksdagens bord. Hade förslaget antagits skulle antagligen
åtskilligt nu sett annorlunda ut. I samband med förslaget hade
ifrågasatts en utgallring av de extra åklagare, som hade otillfredsställande
utbildning; lättnader i landsfiskalernas redovisningsväsende och de
andra landstatsgöromål, som i sammanhang med
fögderiförvaltnings-reformen lagts på landsfiskalerna; anställande av personer med
kriminalpolisutbildning såsom biträden åt åklagarna på landet,
uppställandet av tillräckligt höga kompetensfordringar för åklagare och
förundersökningsledare samt utbildningskurser för de nuvarande åklagarna
och polisskolor för utbildning av blivande kriminalpoliser och åklagare.
En del åtgärder i denna riktning ha sedermera vidtagits, men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
