Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 1 mars 1927 - Åklagarväsendets brister - En kunglig kommitté
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 DAGENS FRÅGOR
väsentligaste är ännu ogjort. Förundersökningsförslaget lät riksdagen
falla för att ej genom en ny lag på detta centrala område binda den
blivande rättegångsreformen. Ett annat skäl, som anfördes för
förslagets förkastande, var att polis och åklagare ej kunde fylla de anspråk
förslaget ställde på deras verksamhet.
Fråga är dock, om dessa invändningar voro befogade.
Processkommissionens förslag till förundersökningsförfarande ansluter sig,
såvitt man kan döma av dess grundlinjer, i stort sett till det år 1922
framlagda förslaget. Vad åter polis- och åklagarväsendets
bristfällighet beträffar gav förundersökningsförslaget regler, som ej voro
oöverkomliga för den nuvarande åklagarekåren att följa. De kunde
omsättas i verklighet, ehuru givetvis med sämre eller bättre resultat,
beroende på vederbörandes förmåga. Hade förslaget antagits, skulle
också följden säkerligen ha blivit, att en reform av åklagare- och
polisväsendet ej kunnat avföras från dagordningen, förrän frågan fått en
lösning, som tillfredsställde innehållet i 1922 års reformförslag. Och
detta hade varit av stor betydelse även för den blivande stora
reformen. En åklare- och poliskår med erforderlig utbildning och träning
skakas ej ur ärmen. Även om processkommissionens linjer i
organisatoriskt hänseende i vissa avseenden skilja sig från den nuvarande
åklagareorganisationen, är dock tillgång på tränat och yrkeskunnigt folk av
ungefär den nuvarande åklagarkårens ställning en oundgänlig
förutsättning för ett lyckligt genomförande även av processkommissionens förslag.
Det tjänar emellertid föga att tala om den snö som föll i fjol. Vad
som tidigare förekommit visar dock, att här är en av de icke så få
punkterna i vårt rättegångsväsende, där betydande förändringar snart
måste komma till stånd. Det är att hoppas, att ur det av
processkommissionen framlagda förslaget skall framgå en tillfredsställande
lösning av en fråga, som är den djupare grunden till vissa av de
missförhållanden på straffprocessens område, som i dagarna tilldragit
sig en så allmän uppmärksamhet.
Socialiseringsnämnden har alltifrån början burits upp av
olika faktorer. Svensk idealism av det riktiga ljusblå slaget
har stått samman med partitaktisk beräkning, präglad av så mycken
machiavelism, som över huvud taget kan förekomma under vårt
nordliga luftstreck. Och dessutom har man skymtat ett stycke inbiten,
ortodox marxism, torr men troende. För den brantingska regeringen
gällde det väl framför allt att konservera de alltför stora
förhoppningar, som en lättsinnig socialdemokratisk agitation väckt till liv,
och vad kunde då vara lämpligare än att gräva ned den stora
och besvärliga socialiseringsidén — enligt gammal och beprövad
metod — i en utredningskommitté.. De rättrogna skulle då kunna
behålla sina förhoppningar och de borgerliga hjälptrupperna sitt lugn.
Så tillkom i juni 1920 socialiseringsnämnden. Den skulle utreda
frågan om ett »överförande i samhällets ägo eller under samhällelig
kontroll av naturtillgångar och produktionsmedel» och utredningen
skulle ske »fullt sakkunnigt och objektivt».
En kunglig
kommitté.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
