Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ett aktuellt författningsproblem i Förenta staterna. Av Herbert Tingsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
demokrater) förklarade den av en demokratisk kongress
föregående år genomförda inkomstskattelagen inkonstitutionell. Detta
är jämväl ett av de mycket få fall, då man gjort antydningar
om korruption inom högsta domstolen, beroende på, att en domare
under förhandlingarnas gång ändrade åsikt och att skatten, som
endast gällde de högre inkomsterna (över 4,000 dollars), ivrigt
bekämpades av bolagen och storfinansen. Utslaget kritiserades
livligt på demokratiskt håll, men togs icke till intäkt för något
genomfört angrepp mot domstolarnas makt. Först långt senare,
år 1913, lyckades man genom författningsändring möjliggöra
direkt inkomstbeskattning.
I själva verket var domstolarnas makt under årtiondena
närmast efter inbördeskriget mycket sällan föremål för angrepp.
Under denna expansionens, individualismens och
laissez-faire-systemets gyllene tid framstod domstolarnas befogenhet att
annullera lagar för det stora flertalet som ett skydd mot onödiga
statsingripanden, som ett nödvändigt värn för den enskilda
medborgarens förnämsta rättigheter, personlig frihet och obegränsad
äganderätt. Från denna tid kan man datera den glorifiering av
domstolarnas makt, som så länge varit en nära nog obligatorisk
huvudpunkt i varje arbete om amerikansk politik. Sedan en
reaktion mot laissez-aller-systemet inträtt och den moderna
socialreformatoriska synpunkten trätt i förgrunden, har kritiken av
domstolsväldet åter gjort sig gällande med större skärpa än
någonsin förr.
Det är ej meningen att här ingå på någon undersökning av
den teori, från vilken hävdandet av den judiciella vetorätten
utgår, eller på vederbörande författningsstadganden och
domstolarnas tillämpning av dessa. Några antydningar äro dock
nödvändiga för att förstå den radikala kritiken.
Den judiciella vetorätten är i eminent grad en naturrättslig
produkt. De grundtankar, på vilka domstolarnas praxis stödes,
kunna med utgångspunkt från Marshalls banbrytande utslag år
1803 i största korthet uttryckas sålunda: I författningen har
det suveräna folket fastslagit normerna för statsstyrelsen. Den
skrivna författningen vore meningslös, om dess kraft kunde brytas
genom ett enkelt beslut av legislaturen, vars befogenheter den
avser att fixera. Det tillkommer därför domstolarna, som ha att
bedöma vad som är lag, att bortse från de kongressbeslut, som
strida mot den högsta lagen, författningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
