Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ett aktuellt författningsproblem i Förenta staterna. Av Herbert Tingsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett par av de mest uppmärksammade fall, då kongresslagar
under de senaste åren förklarats inkonstitutionella, torde i största
korthet böra relateras. Förslag om att genomföra en enhetlig lag
om barnarbete ha länge stått på kongressens dagordning och ha
i stort sett understötts av båda de stora partierna. Att
kongressen icke äger rätt att direkt besluta en dylik lagstiftning, står
emellertid utom tvivel. Man har därför sökt vinna syftet på
indirekt väg. 1916 antog kongressen en lag, vari förbud
stadgades för mellanstatlig handel med produkter från fabriker, vari
barn under 14 år arbetade. Högsta domstolen ansåg likväl —
med fem röster mot fyra — att lagen, ehuru formellt fallande inom
kongressens befogenhet att reglera den mellanstatliga handeln, i
realiteten inskränkte delstaternas bestämmanderätt i fråga om
inomstatliga industrier och förklarade följaktligen lagen ogiltig.
1919 gjorde kongressen ett nytt försök: man stadgade 10% extra
inkomstskatt för företag, vari barn under 14 år arbetade eller barn
mellan 14 och 18 år arbetade mer än 8 timmar om dagen. 1922
annullerades även denna lag av högsta domstolen; den extra
inkomstskatten förklarades i realiteten innefatta ett straff, icke en
skatt, och alltså falla utom kongressens befogenhet. — För att
lösa problemet har kongressen sedermera föreslagit en
författningsändring, befullmäktigande unionen att lagstifta om
barnarbete, men detta förslag har icke bifallits av flertalet
statslegislaturer.
Ar 1923 antog kongressen med stöd av sin rätt att lagstifta
inom Columbiadistriktet en lag, enligt vilken inom detta område
en lönebyrå upprättades med rätt att bestämma minimilöner för
kvinnor och barn. Högsta domstolen förklarade med fem röster
mot tre lagen ogiltig såsom stridande mot
författningsbestämmelsen om »due process of law».
Den moderna kritiken av domstolarnas makt innebär intet
principiellt underkännande av den judiciella vetorätten överhuvud,
även om det betonas, att den teori, som uppbär densamma, icke
är hållbar. Man sätter knappast i fråga att helt beröva
domstolarna deras genom en stadgad praxis vunna befogenhet. Men
det framhålles, att domstolarnas prövingsrätt på sätt, som ovan
antytts, blivit av allt större politisk betydelse och att
domstolarna i själva verket fylla ungefär samma funktioner, som i vissa
europeiska stater utövas av en konservativ »övre kammare».
Unions- och statsförfattningarnas ofta vaga bestämmelser ha av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
