Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ett aktuellt författningsproblem i Förenta staterna. Av Herbert Tingsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 HERBERT TINGSTEN
domstolarna givits det innehåll, som svarar mot domarnes sociala
och ekonomiska uppfattning. Den konstitutionella lagprövningen
har blivit ett värn för individualismen och därmed för de
ekonomiskt starkare folkklasserna. Som en konsekvens av den
demokratiska åskådningen uppställes därför fordran på
begränsning av domstolarnas maktställning.
Att denna karaktäristik av domstolarnas ställning väsentligen
är riktig, torde ej kunna bestridas. Även på konservativt håll
erkännes detta; så t. ex. betonar förutvarande »assistant
attor-ney general» Charles Warren, som genom en rad arbeten
framträtt som domstolarnas mest energiske försvarare, att den
judi-ciella vetorätten alltmer utvecklats i politiskt konservativ
riktning. Det är otänkbart, att domarne vid författningstolkningen
helt skola kunna frigöra sig från sin politiska åskådning, och
denna måste tydligen i regel framstå som konservativ i
jämförelse med kongress och statslegislaturer. Särskilt påtaglig blir
motsättningen i de fall, då domarne, såsom i högsta domstolen,
utses för livstid.
Å andra sidan kan det icke förnekas, att den radikala kritiken
i viss mån fått en felaktig inriktning. I grunden syfta angreppen
mot domstolarnas prövningsrätt i många fall längre än som
direkt erkännes. Det är själva författningen, oppositionen gäller.
Särskilt är detta påtagligt, om man tänker på de stadganden i
förbundsförfattningen, vilka främst äro av betydelse vid
domstolarnas lagprövning. Många av dessa bestämmelser innefatta,
och voro från början avsedda att innefatta, inskränkningar i
unionens och staternas handlingsfrihet, som, även om de tolkas
restriktivt, från radikal synpunkt måste framstå som olämpliga
hinder för en socialreformatorisk lagstiftningsverksamhet. Och
andra stadganden — såsom bestämmelserna rörande
kontraktsfrihet och »due process of law» — äro så vagt utformade, att
de skulle vara nära nog meningslösa, om ej domstolarna genom
sina prejudikat givit dem ett någorlunda bestämt innehåll. Den
refererade kritiken av domstolspraxis leder alltså logiskt till kritik
av själva författningen.
Svagheterna i kritikens utgångsställning framträda klarare vid
en överblick av de reformlinjer, som på olika håll propagerats.
Frågan om den judiciella vetorättens begränsning trädde för
första gången i förgranden under Roosevelts progressistiska
kampanj år 1912. Roosevelt framförde en omfattande kritik av dom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
