Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svensk psalmhistoria. Av Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 HJALMAR HOLMQUIST
litteratur och makulatur kommer nästan på ett ut, när det gäller
andliga sånger.»
Anmälarens intresse har kanske mest fängslats av förf:s analys
av den nya psalmtyp, som mot 1700-talets slut växte fram under
samverkan från platoniserande symbolisk naturtolkning., biblisk
naturpoesi och Rousseaus naturidealisering, och som Liedgren
för korthetens skull ger beteckningen naturpsalmen. Dess främste
representant och Linnés mest äkta lärjunge inom teologiens och
den religiösa diktningens område var ju den »av oförbrännelig
småländsk munterhet och äkta 1700-talsoptimism sprudlande
sjuklingen» Samuel Ödmann; men dit hörde även Christ. Dahl
och andra. Då denna hymniska alstring, som i vårt land
framkallades av den optimistiska naturbetraktelsen med dess
världsåskådning, har kommit att bilda en både kvantitativt och
kvalitativt betydande del av vår ännu gällande psalmboks innehåll,
finner Liedgren det vara desto större skäl att söka förstå denna
fromhetstyp. Det är icke en ytterligt förtunnad eller förflyktigad
religiositet, som här kommer till uttryck, utan en ny mäktig
oändlighetskänsla. Att denna skapar en ny psalmtyp, synes på
olika vis. Så har bl. a. den gammallutherska psalmens djupa
och ärliga fasa för döden och graven utbytts mot en stark
optimism. En starkare realism möter dock i Anna Maria Lenngrens
från danskan bearbetade psalm 449, vilken »utan tvivel är en
av våra allvarligaste och djupast religiösa dödspsalmer». Den
nya typen framhäver ej minst beträffande gudsbilden både den
i naturen inneboende, immanenta gudomen och det upphöjt
majestätiska, heliga i gudsföreställningen, vilket stundom går
till ett framhållande av avståndet mellan Gud och människan
och av Guds outrannsaklighet, som nästan påminner om Barth.
I verkligheten brytes dock udden av denna distansbetoning
därigenom att å ena sidan Gud humaniseras och å andra sidan
människan upphöjes, i bjärt motsättning mot den äldre
psalmdiktningens usle syndare och stränge Gud.
Detta är endast några antydningar. Författaren betecknar
själv arbetet som blott en förstudie till undersökningen om den
Wallinska psalmboken och 1800-talets fortsatta hymndiktning,
varåt han i här föreliggande arbete endast ägnar en kort översikt
som avslutning. När lektor Liedgren efter en sådan »förstudie»
är beredd att gå till behandlingen av detta huvudämne, då ha
vi rätt att i förväg glädja oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
