Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Statsnyttans idé. Av Elof Åkesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATSNYTTANS IDÉ 207
lingssätten till den medvetna idéns plan. Antikens och
medeltidens politiska tänkare ha visserligen ej varit främmande för
frågorna om makt och rätt, egoism och fördragstrohet, rationell
politisk teknik o. s. v. Aristoteles har ju t. ex. givit utförliga
anvisningar om hur de olika statsförfattningarna skola värja sig
mot uppror och omstörtningar. Polybios och Tacitus leva och
röra sig i statsnyttans luft. Men i antiken var staten ännu en
självklar livsform i så hög grad, att all moral utanför densamma
blott kunde bli en kontemplativ filosofdygd. Helt annorlunda
blev det, sedan den stoiska kosmopolitismen och kristendomens
universella kyrka inplantat tanken på en över all positiv rätt
stående lag. Trots alla praktiska eftergifter för råa och vilda
härskarlater eller nödens skriande behov var dock måttet för
värderingen även av politiska handlingar hämtat från den kristna
etiken, »Om rättvisan saknas, vad äro staterna då annat än
stora rövarband», så tänkte medeltiden efter Augustinus. Och
rättvisans tolk var ytterst bäraren av det andliga svärdet,
kyrkans överhuvud.
Men under striderna mot påvemakten vaknade det politiska
självmedvetandet hos sådana härskare som kejsar Fredrik II
och konung Filip den sköne. Karl IV i Tyskland och Ludvig
XI i Frankrike sökte hålla sina vasaller i schack med en
regeringskonst, som icke drog sig för bedrägeri och mord av
gräsligaste sort. Påvedömet självt vårdade sina världsliga intressen
i en alltmer beräknande anda, varav dess finanspolitik blottar
ett utslag. Det förbereder statens emancipation. Men den
starkaste drivkraften låg kanske i de begynnande nationella
statsbildningarna och i de större dynastiernas strävan att betrygga
sina besittningar genom nya politiska metoder. Corpus
christia-num, idén om ett enhetligt rätts- och fridssamhälle, förlorade
så småningom sin förpliktande och samlande kraft, och stunden
kom, då staten skulle vägra underställa sig varje annan lag än
sina egna livsbehov. Det skedde med Niccolo Machiavelli.
I en tid av politisk nedgång föddes värderingen av statens
makt på nytt. Efter 1494 hade den ena katastrofen på den
andra träffat Italien. Fransmännen hade erövrat Milano,
spanjorerna Neapel. Florens darrade ännu av den politiska
jordbävningen kring den underlige dominikanermunken, som ville tända
Herrens heliga eld men blev bränd på bålet som kättare. Den
unga stadsrepubliken störtades 1512, och Machiavelli, dess sekre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
