Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Statsnyttans idé. Av Elof Åkesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 ELOF ÅKESSON
terare, fick gå i landsflykt. Då m ögnade hans livstanke att
återupprätta sitt sjunkna folk genom en furste, som besegrar
for-tuna med sin virtii, sin mannakraft och målmedvetna klokhet.
Det var för att egga Florens’ nye härskare Lorenzo de’ Medici
till att befria Italien från barbarerna, som han uppvaktade sin
forne politiske motståndare med // Prindpe. För att mana fram
romarnas själsstorhet och kroppsstyrka och det antika ideal av
mondäna gloria, som kristendomen förvisat till själens källarvalv,
skrev han sin kommentar, sina Discorsi, till Livius’ första dekad.
Hans lidelse gällde statens former, funktioner och livsvillkor.
Den tar i sin tjänst ej blott det historiska vetandet, den
humanistiska bildningen, utan ock den förmåga att kalkylera
illusionslöst på grundval av erfarenhet, som de florentinska
affärsmännen utbildat i sitt geschäft. Hans fasta, verklighetskära blick,
som ej viker undan för livets skräckinjagande nattsidor, är
besläktad med den samtidiga realistiska konstens
människouppfattning. Samma skillnad råder mellan de linjerena men
färglösa medeltida spekulationerna om furstarnas styrelsesätt och
Machiavellis brutala empirism, som mellan Peruginos ljuva
Magdalena med hennes stilla helighet och Donatellos träskulptur av
synderskan i Florens’ Baptisterium.
Machiavelli betraktar staten uppifrån. Furstens eller de
styrandes intressen äro statens intressen. Livsfrågan för varje stat
är denna: skall härskarens kraft räcka till att betvinga det
oundvikliga ödet? Hans kraft består dels i hans naturliga begåvning,
mod, äregirighet, vishet, offervillighet inför det allmänna, dels i
statsorganisationernas ändamålsenlighet. Härskardygdens etiska
sfär ligger bredvid den vanliga moraliska sfären som en värld
för sig. Men för honom är den förra den högre världen,
emedan det politiska livet är människans högsta uppgift. För att
uppnå denna högre världs syften kunna ingrepp och övergrepp
i den moraliska världen vara tillåtna. Machiavelli har ej
därmed velat utsudda gränsen mellan gott och ont inom den
moraliska sfären. Övergreppen äro och förbli synder i kristlig
mening, men politikern kan ej undvara dem.
Den politiska livsformen når sin höjdpunkt i de handlingar,
genom vilka härskaren medvetet tager på sig smälek och skam
för statens skull. Då det gäller att rädda fosterlandet, får
politikern ej, som massan vanligen gör, rygga tillbaka för beslut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
