Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Prästerliga val
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Ett beklagligt förhållande, vars anledningar dock ej nu
kunna närmare diskuteras, är, att vår bildade allmänhet
med väl stor indifferentism ser på det kyrkliga livets olika företeelser.
Man är visst inte likgiltig för kyrkan, tvärtom, man känner sig med
starka band förenad med henne, gläder sig över framgångar i hennes
arbete, och speciellt uppröres man djupt, ifall brådstörtade
förändringar rubba de värdigt allvarliga gudstjänstformer, som man från
unga år lärt sig vörda eller rent av älska. I stort sett låter man
emellertid de kyrkliga angelägenheterna vara prästerskapets och ett
fåtal starkt religiöst intresserades ensak. Detta är förklarligt nog men
ingalunda lyckligt. \7isserligen är den enskilde ganska väl försvarad,
om han under det dagliga livets brokiga jäkt skyggar för att livligare
ingripa på ett ömtåligt område, där han känner sig sakna önsklig
upplysning och sakkännedom, men därigenom undandrager han de
kyrkliga angelägenheterna en väsentlig del av det stöd och den kritik,
som ett sunt praktiskt förstånd i hög grad mäktar och bör giva. Det
händer nämligen lätt nog, att det nitiska prästerskapet och dess nästan
än mer nitiska lekmannavänner något ensidigt följa älsklingslinjer,
vilka icke äro utan sina betänkliga konsekvenser. Härom kunde mycket
vara att orda; nu må uppmärksamheten riktas allenast på en detalj
av halvt världslig innebörd, vilken likväl för kyrkan och det kyrkliga
livet är viktig nog, nämligen de kyrkliga valförrättningarna och
egentligen tillsättningen av prästerliga tjänstemän.
Saken är av högsta vikt, ty kyrkan behöver goda präster, och för
att prästerna rätt skola fylla sin uppgift behöva de — ty även de
äro människor — veta och känna, att det är anständigt sörjt för deras
timliga tillvaro. Att detta sista icke för närvarande är tillfredsställande
ordnat, det måste även den minst intresserade finna tillräckligt
konstaterat genom debatter och överläggningar vid kyrkomöten, stiftens
prästmöten, allmänna prästerliga sammankomster, diskussioner i den
kyrkliga pressen samt ej minst genom dagstidningarnas meddelanden
om vad som förelupit vid den ena och andra timade
valförrättningen. Förr väckte dessa angelägenheter mindre uppseende än nu,
ty det fanns en svåröverskådlig mängd av regler för prästtillsättningar:
menighetsvalet i de konsistoriella gällen, Kungl. Maj:ts eller enskild
mans utnämning till de regala och patronella, dessutom vid vissa
nyinrättade prästtjänster av formellt mera tillfällig karaktär möjligheten
av kallelse på kyrkostämma o. s. v. Allt detta jämte de gällande
rösträttsbestämmelserna gjorde det relativt lätt för varje förtjänt
prästman att förr eller senare vinna den fasta anställning, där han
kunde med tryggat medvetande göra sin gärning.
År 1910 fingo vi emellertid en ny lagstiftning, som sopade bort så
gott som allt av dessa variationer och skapade en enda fast norm,
den allmänna och lika rösträttens menighetsval, från vars utslag endast
undantagsvis avvikelse kan ske. Sålunda grundlig uniformering och
demokratisering. Tankegången må ha varit principiellt välmenande,
det bästa man kan säga till dess försvar är dock, att de närmast
ansvarige ej torde tillräkligt beaktat vare sig kyrkans behov och livsvill-
Prästerliga
val.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
