Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Prästerliga val - Svensk kulturbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 DAGENS FRÅGOR
ställa avsevärt skärpta krav på biskoparnas personliga omdöme och
ansvarskänsla, men till sådana krav ha både kyrkan och den religiöst
intresserade allmänheten full rätt. För visso gjorde denna allmänhet
vår kyrka en viktig tjänst genom att ägna detta spörsmål och dess
förutsättningar allvarlig uppmärksamhet.
Svensk
kulturbild.
Den mycket stora del av den hundraprocentigt läskunniga
svenska allmänheten, som i pressens nyhetsavdelningar
söker reflexen av något som råkat i olag, har på sista tiden fått sitt
lystmäte och mera därtill. Liksom i jämn växling ha
brottmålsaffä-rerna följt varandra, gamla och nya om vartannat. Kriminalreportern
har å ämbetets vägnar nätt och jämt hunnit »lägga upp» den sista
ruskigheten, förrän episoder, utspelade för år och årtionden sedan,
trängt sig fram i ny belysning och fordrat lejonparten av läsekretsens
uppmärksamhet. Sund är förvisso icke denna utveckling inom svensk
press — vid olika tillfällen påtalad i Svensk Tidskrift — som
förvandlat den nödvändiga inregistreringen av detta slags nyhetsstoff till
publicistiska utstyrselstycken och i viss omfattning till tävlingsstrider
om innehavet av de flesta rafflande detaljer. Hur härdad man än
blivit, hajar man dock till inför en stor stockholmstidnings
splitternya kriminalreportage i form av egenhändiga skildringar av en
stör-förskingrande, utomlands nyligen gripen landsfiskal rörande
sydamerikanskt fängelseliv, ett uppslag, som, trots det obestridliga pikanteriet,
icke bör mana till efterföljd.
Man kan emellertid trösta sig med att kriminalspalternas längd och
mängd dessbättre icke står i något förhållande till frekvensen av grova
brott inom vårt land. Bekant torde vara, att vad angår brott, som
röra liv och lem, Sverige står relativt väl till boks, åtminstone för
så vitt enbart promilletalen skola gälla; och de måste ju härvidlag
anses betydelsefulla nog. Man har i Finland haft anledningar att
avundas vårt svenska samhälles försteg härutinnan; nyss pekade
rättsveteranen R. A. Wrede på denna motsättning till Finlands tydliga
nackdel i sin rätt skarpa vidräkning med den anda av bristande lagtukt
han anser framträda inom nutida finskt samhällsliv på olika
områden. Så är kanske den snikenhet, varmed vår press utnyttjar alla
sorter av hithörande delikter, till sist att betrakta som avigsidan av
ett drägligt förhållande. Blott något mera till, och man stode icke
ut längre med de proportioner, som nu till många utländska iakttagares
förundran hos oss tillämpas vid den journalistiska anrättningen.
»Pressen är allmänhetens tjänare». Leder en domare icke med
tillräckligt ljudlig röst förhöret i en mer än vanligt otäck historia,
frambesvär man mot honom lagman Torgnys skugga. Vi föreställa
oss, att på lagman Torgnys tid processen gjordes tämligen kort i dylika
mål. Och särskilt med dessa forngrå horisonter i sikte må det vara
tillåtet att erinra om att hela genren, också journalistiskt sett, är
relativt ny. En kulturhistoriker påpekade för kort tid sedan, att ett
vida beryktat dubbelmord, som i årtionden höll ortsminnet kvar i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
