Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Greker och politik. Av Natan Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREKER OCH POLITIK 345
han ’för tredje gången måste uppskjuta valen, höll han på att
riskera sin ställning! Om våra valagitatorer hemma vilja lära
sig, hur en verkligt livlig valkampanj skall se ut, borde de vistas
i Grekland en tid vid ett sådant tillfälle. Allting lägges åt sidan
för den stora sakens skull. Jag låg uppe i Delfi den mest
upprörda veckan, och ett par dagar var det mig nästan omöjligt
att uträtta någonting. Museivaktmästarna kunde aldrig förmås
att hålla sig från krogarna och diskussionerna, och när jag
begärde ett par man till att hjälpa mig uppe i ruinerna, stirrade
de på mig ungefär som en svensk arbetare skulle ha gjort, om
jag bett honom tjära ett tak en juldagsmorgon.
De båda största partierna voro venizelister, ungefär
motsvarande vad vi kalla liberaler, samt rena demokrater.
Dessutom hade rojalisterna sin rätt talrika och mycket
förhoppningsfulla skara — i synnerhet nere på Peloponnesos ha de alltid
haft många anhängare. Bolsjevikerna hade också vågat sig
fram och voro mycket flitiga om nätterna med att måla sina
skaror och släggor i blodrött på alla tänkbara ställen.
Naturligen höllos där agitationstal i massor. I den lilla, annars så
fredliga byn Delfi var det ibland ganska riskabelt att taga sig
fråm. Vanligen följde de olika lärornas profeter varandra hack
i häl. När den ene slagit sig ned i ett kafé och samlat kring
sig en skara trogna, satt där genast en herre av annan
bekännelse vid bordet bredvid eller i grannkaféet, och så kappades
de om att prata varandra hesa eller började till slut verkligt
dråpliga dispyter i lycklig glömska av att de hade sina
respektive auditorier kring sig. Själv blev jag ideligen ansatt av de
goda byborna och tillspord om min mening. Särskilt den gamle
hedersmannen, som står för museet och som jag är så fin vän
med, att vi växla kyssar, när vi råkas eller skiljas, blev ytterst
upprörd, när jag förklarade, att ett starkt kungadöme eller helst
en diktatur å la Mussolinis är Greklands enda räddning. Han
vägrade tala med mig ett par dagar. Och jag måste bjuda
honom cigarretter ideligen och tala om hans stora betydelse för
att få honom god igen. «
Självfallet spelar pressen större roll än någonsin under
valstriderna. Intet folk i världen, italienarna möjligen undantagna^,
tro så blint på, vad som står att läsa i tryck, som grekerna.
Deras partiorgan och deras ledareartiklar äro för dem
trosartiklar och ve den, som vågar yttra tvivel däröver! En mera
25. Svensk Tidskrift 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
