Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Tegnér i psykiatrisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 367
detta ett hopplöst företag. Även den akademiska konvenansens
trognaste försvarare G. D. af Wirsén förstod detta och uttalade i sin
anmälan av Östrabo den kloka grundsatsen »att man kanske ej gör ett
stort minne någon verklig tjänst genom att alltför ömtåligt värna det».
De följande åren medförde också en avgörande förändring. I de nya
arbeten om Tegnér, som bl. a. Wrangel själv publicerade, nämndes
helt öppet Emilie Selldéns namn, det namn som Birger Schöldström
1890 ej vågat uttala och som enligt Levertin (1901), »blott tyst viskas
mellan dem, som trängt djupare in i Tegnérs historia». Också om
sinnessjukdomen och dess konsekvenser fick man åtminstone något
klarare besked än förr. I närvarande stund veta sålunda alla att den
förment harmoniske diktaren med apolloprofilen i själva verket var
en bitter, söndersliten karaktär, som livet igenom brottades med sina
sjukliga anlag och som till slut hopplöst dukade under i den ojämna
striden. Bilden är förändrad och icke förskönad, men detta mer än
uppväges av att den blivit om också mera tragisk så på samma gång
även långt mänskligare och sannare.
Denna nya uppfattning av Tegnér har emellertid framkallat kravet
på en verkligt sakkunnig utredning av hur det innerst förhöll sig
med hans sjukdom och hur mycket i hans liv och diktning som bör
återföras på därifrån emanerande inflytelser. En dylik kan givetvis
endast komma från läkarehåll; en litteraturhistoriker kan aldrig, han
må vara hur tränad psykolog som helst, framtränga till det som i
medicinsk bemärkelse utgör själva kärnan av problemet. Ty detta
innebär ju ej blott ett utforskande av symptomens framträdande i
Tegnérs verksamhet utan också en sammanställning och analys av
den psykiska komplexen i dess helhet samt ett utarbetande av själva
sjukdomsbilden, vilket naturligtvis endast kan ske på grundval av
personlig klinisk erfarenhet. Å andra sidan är det klart att ett ensidigt
psykiatriskt betraktelsesätt knappast kan vara ägnat att föra frågan till
sin lösning. En karaktär som Tegnérs bestämmes i så stor
utsträckning av irrationella faktorer — utan att dessa därför behöva falla
under psykiatriens domvärjo — att ingen utan förtrogenhet med
diktartemperamentets växlingar kan tänkas fatta dess väsen. Lyckligtvis äga
vi i professor Bror Gadelius en fackman på det psykiatriska området,
vilken med allmänt erkänd läkarauktoritet förenar en inblick i den
diktande fantasiens väsen, som gör honom i eminent grad ägnad att
behandla just ämnen på det underliga och svåravgränsade området
mellan genialitet och psykisk sjukdom. Hans för någon tid sedan
ut-koriina arbete Skapande fantasi och sjuka skalder, (Sthlm,
Gebers förlag, 1927), vars väsentliga innehåll utgöres av en studie över
Tegnérs psykiska utveckling, kan därför med skäl betecknas som
avgörande inom sitt område.
Den rent psykiatriska delen av professor Gadelius’ verk kan
givetvis i sina enskildheter värdesättas endast av en medicinskt skolad
bedömare; men bortsett härifrån har hans undersökning i sin allmänna
anläggning ofantligt mycket som fängslar och intresserar. Man kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
