Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Statens självbegränsning. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATENS SJÄLVBEGRÄNSNING 379
leva, så länge icke vargen betar vid lammets sida. Men i denna
mening kan vad som helst vara »stat». Staten kan omfatta
hela den civiliserade världen eller en isolerad by, jå, under
särskilt primitiva förhållanden utgöra en enda familj eller rent
av sammanfalla med en individ; därmed utsäges alltså ingenting
om den ifrågavarande samhällsbildningen, annat än att den har
makt framom alla andra. Och redan i detta ligger, att en sådan
»stat» icke behöver ha andra anspråk på sina medlemmars
lydnad eller andra staters respekt än som bestämmas av dess
maktmedel, d. v. s. den råa styrkan. Att bygga upp någon etik på
en sådan grundval lär knappast låta sig göra, annat än fram
till den mycket trånga gränsen, att någon måste sitta inne med
de maktmedel den mänskliga sammanlevnaden ej kan undvara.
Men det är fullt förenligt därmed att tillerkänna upprorsmän
eller vilka »samhällsfiender» som helst en överordnad hemul
gent emot den härskande staten, om de representera en — i
iakttagarens ögon — bättre befogenhet som bärare av
tvångsmakten än den bestående staten.
Den principiella svagheten i Stig Bendixons ståndpunkt synes
mig alltså vara, att »kommunen» för honom är en lika
självklart idealisk samhällsform som den historiskt uppkomna staten
är för hans motståndare. Båda bli fetischer för sina anhängare,
och ingendera falangen förefaller i verkligheten erkänna
möjligheten av att problemet måste lösas på olika sätt allt efter de
uppgifter samhället har att vårda och att knappast i någon tid
den bästa lösningen är den som helt åsidosätter alla
samhällsbildningars berättigande med undantag för en.
Men den som sätter kommundyrkan i statsdyrkans ställe har
därutöver en svaghet, som den hävdvunna åskådningen saknade
eller åtminstone ej hade i samma grad, jå, en minst dubbel
sådan svaghet.
För det första och viktigaste står man hjälplös inför
lösningen av allt flere samhällsuppgifter, ju mindre den
samhälls-enhet är som man väljer. Kommunikationernas obefintlighet,
skogarnas orördhet, obekantskapen med bytet, människornas
tendens till isolering kunna göra även ytterst små
befolkningsanhopningar oberoende av den övriga världen, liksom å andra
sidan just denna oberördhet bevaras längre när inflytelser
utifrån ej kunna tränga fram. I ett sådant samhällstillstånd
föreligga över huvud taget inga uppgifter för en organisation av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
