Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Läckös renässans. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 CARL HALLENDORFF
Karlbergssamlingen har nämligen genom särskilt kungabrev i
samband med upprättandet av krigsskolan blivit formligen skänkt
till denna (»Wi i nåder funnit godt, att till Krigsacademien på
Carlberg skänka följande —–––––––––––målningar–––
— — — —» — k brev 1793), och så länge krigsskolan som
institution består samt icke gjort sig på något sätt ovärdig av
sina ägodelar, går det icke gärna för sig att rätt och slätt
återtaga dessa. I varje fall icke utan fullgott vederlag. Men det
verkligen betänkliga ligger däri, att en hel del av våra för
konstminnesvården varmast intresserade och högst förtjänta män
kunnat allvarligt ifrågasätta förflyttningen såsom en självfallen
åtgärd. Detta öppnar nämligen ett perspektiv, som har en
oändligt viktigare innebörd än spörsmålet »Läckö eller Karlberg?»,
ty här blir det fråga om förhållandet mellan museernas anspråk
och den levande verklighetens.
Då det ligger utom möjligheten för mig att avgöra, i vilken
mån Karlbergstavlorna verkligen alla eller till större delen en
gång suttit på De la Gardies slott, förenklar jag här problemet
genom att antaga — vilket dock ej betyder godtaga — att
proveniensen från Läckö vore bevisad. Läget blir då i korthet
detta: målningarna blevo färdiga ungefär lagom till slottets
övergång i kronans hand, de ha sedermera prytt den öde
byggnaden i 50 eller kanske 100 år; fr. o. m. 1793, sålunda snart i
140 år ha de tillhört krigsskolan, ha där väl vårdats och
utgjort, såsom de fortfarande utgöra, ett särdeles viktigt element
i dess lokalers dekorativa utstyrsel. På ena hållet ha utom
slottsvakterna knappast andra än enstaka inspekterande
tjänstemän då och då sett dem; på det andra ha de bildat
omram-ningen till en ständigt fortlevande institution, med vars
undervisningssyften de ytterst nära varit förbundna, och där höra de
så till miljön, att ingen av Karlbergs äldre och yngre lärjungar
kan tänka sitt gamla lärosäte utan bakgrunden av Novgorods
erövring, slagen vid Breitenfeld, Lutzen och Wittstock samt barska
generaler i gula älghudskyller. Och även om de unge
kadetterna icke som regel ha tillfälle till djupare krigshistoriska
studier, erbjuda många av dessa målningar för varje vaken blick
ett åskådligt material, som eggar till spörsmål och eftertanke.
Var höra då numera målningarna rätteligen hemma, i sin levande
miljö eller i det eventuella nydanade museet?
Skulle svaret bli »i museet», då betyder detta i förevarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
