Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Internationell arbetarepolitik. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418 LITTERATUR
I fredsfördraget uppräknas nio rätt vagt och mångtydigt
formulerade socialpolitiska principer såsom de viktigaste. Kring dessa, som
till de troendes uppbyggelse hela arbetet igenom benämnas »de nio
budorden», grupperas framställningen.
Första programpunkten eller »budet» lyder, att arbetet icke får
betraktas såsom en handelsvara eller blott en affärsartikel. Författaren
meddelar i anslutning härtill en redogörelse rörande ett flertal delvis
heterogena reformkrav, som sett dagen efter världskriget. Arbetslöshet
och arbetsförmedling, skydd mot yrkessjukdomar av olika slag,
bostadsfrågan, olycksfallsförsäkring, yrkesundervisning och åtskilligt annat
har betraktats ur detta budords synpunkt. Det viktiga och
framgångsrika arbetet på dessa områden skulle säkerligen aldrig kunnat fånga
allmänhetens intresse utan en förenkling av »budordet», som verkar
fascinerande, även om -denna sakligt sett är rätt intetsägande.
Förhållandet mellan de önskemål, som kategoriskt uppställas, och det
ekonomiska livets realiteter intresserar tydligen ej mycket författaren.
Vad beträffar de lagar, som reglera arbetskraftens pris, påverkas
tydligen de ej i minsta mån av en förklaring, att arbetskraften ej är en
vara, men ur psykologisk synpunkt och som incitament är säkerligen
en dylik förklaring rätt effektiv. Budordets avfattning lämnar ett gott
belägg för den ofta gjorda iakttagelsen, att slagordens sakliga valör
och agitatoriska kraft gärna stå i omvänt förhållande till varandra.
En mängd olikartade önskemål, även en så dubiös fordran som förbud
mot enskild platsförmedling, söker hemul och helgd i detta budord,
däri envar kan utläsa ungefär vad han vill.
Det andra budordet avser rätten att bilda föreningar för alla syften,
som icke äro stridande mot lagarna. I denna formulering ligger ju
endast den föga skarpsinniga sanningen, att föreningar, som ej äro
stridande mot lagarna, skola vara tillåtna. Författaren ser emellertid
häri en märklig seger för hela fackföreningspolitiken utan att
observera, att varje stat har frihet att förklara det ena eller andra syftet
för en förening otillåtet, i vilket fall föreningen ju kan förbjudas.
I en liknande cirkel rör sig tredje budet, att varje arbetare bör
erhålla en lön, som svarar mot »en hygglig levnadsstandard i
överensstämmelse med tidens och landets sed». Författaren förklarar med
glad överraskning, att Sverige »genom sin anslutning till Nationernas
förbund även påtagit sig förpliktelser beträffande arbetslönens storlek»
(s. 46). En tänjbarare förpliktelse kan knappast tänkas, ty om
»tidens och landets sed» växlar, uppåt eller nedåt, förändras ju även
förpliktelsen. Utan tvivel är denna mångtydighet i formuleringen ett
effektivt sätt att framställa sina önskemål såsom höjda över all
diskussion. Vad stort sker, sker tyst; arbetarklassens höjande är
onekligen en alltför storslagen företeelse för att inbjuda till detaljkritik.
Allt för ofta glömmer man dock, att arbetets produktivitet är grunden
för det hela. Författarens utläggning — som här ej ens i förkortning
kan återgivas — visar emellertid, huru de ekonomiska faktorerna för
arbetslönens reglering ännu äro fullständigt främmande för
socialdemokratisk teori. En fördel har metoden i polemiskt avseende. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
