Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Internationell arbetarepolitik. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 419
argumentering, som städse med tystnad förbigår huvudsaken, kan
svårligen angripas med eftertryck. Ett prov på författarens
argumentering i fråga om denna förpliktelse må dock anföras: »En stat, som
icke förmår infria sina utfästelser, befinner sig i alldeles samma
ställning som en enskild människa, som kommer på obestånd» (s. 48).
Motsatsen torde dock vara så pass tydlig, att varje diskussion är
överflödig.
Även vid många andra påståenden påminnes man om, att tron
förmår mera än vårt fattiga förnuft, exempelvis när sistberörda budords
kontenta angives vara »krav på politiska Löner världen runt för alla
människor, d. v. s. att mänskligheten i dess helhet söker livnära sig
efter bästa förmåga för att nå sitt maximum av vitalitet» (s. 49). På
samma gång försäkrar författaren, att hela andan i den internationella
sociallagstiftningen går ut på »att liksom avpolitisera vad man kan
kalla den sociala standarden» (s. 61); huru man skall förena dessa
båda uttalanden torde, trots alla förklarande tillägg, förbliva dunkelt.
Fjärde budet omfattar kravet på 8-timmarsdagen. Häri ligger den nya
katekesens mest påtagliga realitet. Man måste beundra den kraft och
målmedvetenhet, varmed detta krav genomdrivits, och uppriktigt glädjas
över, att följderna hittills ej blivit någon avsevärd sänkning av
reallönerna och levnadsstandarden. I vad mån förbättrad teknik eller
andra omständigheter möjliggjort detta, blir nationalekonomernas
sak att utreda. Av det relativt lyckade resultatet får man naturligen ej
draga den slutsatsen, att arbetstiden kan nedsättas till vilket timantal
som helst utan hänsyn till nationalinkomstens storlek, blott genom
lagar eller beslut. Denna sida av saken tycks emellertid helt och
hållet ligga utom författarens synkrets. Det enda hindret författaren
ser är »reaktionens» vrångvilja, som ej låter »den sociala staten» få
efterträda »den gamla rovstaten» (s. 57). Det enkla faktum, att, när
nationalinkomsten sjunker, arbetslönen även måste sjunka, därest ej
andra inkomstarter lämna överskott till fritt förfogande, beröres ej
med ett enda ord.
Man får emellertid en summarisk och lätt tillgänglig översikt över
det internationella arbetet på området. Femte budet innebär endast
den preciseringen av det fjärde, att vilodagen bör vara förlagd till
söndagen och omfatta 24 timmar överallt, där detta är möjligt.
Det krav, som författaren kallar det sjätte budet, avser begränsning
av barnarbetet och har långt före arbetarklassens maktställning vunnit
gehör. Säkerligen har man här det viktigaste området för all
sociallagstiftning, ehuru denna punkt fått en rätt blygsam plats. Den är
ju ej heller modern, och dessutom borgerlig. Det kvinnliga arbetets
likställighet garanteras av det sjunde budet, och de två sista buden
avse reglerna för behandling av utländska arbetare samt upprättande
av yrkesinspektion.
Arbetets huvudinnehåll är som sagt en redogörelse för, huru dessa
önskemål lotsats igenom de internationella kongresser, som haft till
uppgift att förvandla dem till positiv rätt. Den vid sådana tillfällen
av stormakterna gärna exponerade idealiteten, som onekligen kontras-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
