Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - En skolreformator. Av Erik Wellander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 ERIK WELLANDER
Författaren börjar med en utredning av bottenskoletanken,
som vittnar om att han icke gått fåfäng i herr Rydéns skola:
»Bottenskoletanken betyder, rätt fattad, att alla barn i svenska
hem beredas samma utgångsläge vid sökandet efter den för en
var av dem mest lämpliga bildningen och utbildningen, och att
all högre eller specialbildning bygges på en och samma
grundval, den som folkskolan skall giva». Professor Reuterskiöld
har alltså tillägnat sig mästarens kungstanke, att alla svenska
barn skola ställas på samma startlinje för loppet genom den
högre skolan, vilket skall ske icke genom att hjälpa fram dem,
vilkas studiegång nu är alltför lång och i övrigt mindre
gynnsam, utan genom att hålla tillbaka dem, vilkas studiegång nu
är lagom kort och i övrigt väl ordnad. Och med tanke på den
högre andliga odling, som givetvis ligger en universitetslärare
om hjärtat, tillägger professor Reuterskiöld, att även denna bäst
tillgodoses »genom de högre skolornas organiska anknytning
till folkskolan som bottenskola, och den allmänna
bildningsskolans organisation som enhetsskola».
Om nu den för alla gemensamma startlinjen verkligen varit
huvudsyftet med reformen, så är det utan vidare tydligt, att
detta syfte förfelats, eftersom stora skaror av svenska barn allt
fortfarande medgivas befrielse från det handikap på ett studieår,
som lägges på flertalet barn. I Stockholm får även framgent
huvudmassan av läroverkets lärjungar ta sin realexamen på 9 år
och sin studentexamen på 12 år, medan på Lidingön alla barn,
för att vinna den gemensamma startlinjen, få sig pålagt ett års
handikap och alltså nå fram till realexamen först efter 10 år
och till studentexamen först efter 13 år. Ett sådant tillstånd
av uppenbar orättvisa är försvarligt, om det är tänkt som ett
provisorium, en etapp på vägen till bottenskolans konsekventa
genomförande, men den nya skolorganisationen är, efter vad
professor Reuterskiöld bestämt försäkrar, icke avsedd att vara
en sådan etapp: »I motiveringen till riksdagens skolbeslut ges
intet principiellt fastlåsande av bottenskolan såsom 6-årig, men
väl ett faktiskt erkännande av denna bottenskoleform såsom i
olika hänseenden förmånligast. Å andra sidan hänvisas till de
invändningar, som gjorts mot denna form, och fastslås, att de
båda typer, som beslutet ger, skola vara ’i görligaste mån lika
företrädda i den nya organisationen’, men också, att de skola
på de olika orterna ’bliva på ändamålsenligaste sätt anpassade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
