Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 5 november 1927 - »Sveriges verkliga regenter»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 495
Att detta uttalande, som onekligen i sin lösryckta form förenklat
siffrornas vittnesbörd väl starkt, redan blivit föremål för besk kritik,
får läsaren givetvis ej veta.
Lika litet upplyses läsaren om orsaken till arbetslösheten.
Naturligtvis skonar förf. sina läsare från meddelanden om arbetsmonopolet
hos murarna samt om den ständigt växande tendensen att avstänga
allt fler yrkesgrenar för ej önskvärda sökande. Betecknande nog
klagas över »näringslivets rationalisering». Det är sant, att föråldrade
metoder ofta nödvändiggöra en större förbrukning av arbetskraft än
moderna, men man borde verkligen ha kommit ifrån att i maximum
av arbetsanvändning se ett ideal. Rationaliseringens fördelar för alla
parter har emellertid ej gått upp för de nyaste profeterna, som i
Marx se vetenskapens sista ord.
»Kreugers och Wallenbergs finansgrupper dirigerar landets ekonomi
och politik» står som devis på titelbladet till ifrågavarande aktstycke.
Huru detta egentligen går till och vilka politiska åtgärder — inom
lagstiftning eller förvaltning — nämnda personer låtit vidtaga omtalas
ej närmare. Ej heller vilket inflytande de genom sina finansiella
maktmedel verkligen kunna hava på vårt ekonomiska liv.
Förutsättningen härför vore ju, att man gjorde skillnad på ekonomi och politik,
lämnade åsido allt tal om politiska »regenter» och analyserade de
ekonomiska ledarnas roll. Men detta passar ej ett program, som är
anlagt på politiska lidelser och blundar för de verkliga ekonomiska
frågorna. Så länge Marx fortfarande är det stora oraklet, är varje
uppklarande av gränserna för »regenternas» ekonomiska och politiska
ställning omöjligt.
Ej blott industrien utan även landsbygden behärskas av storfinansen
— detta är ett tema, som sporrar partiets pennor till flitiga statistiska
övningar. Annat kan man ej kalla försöken exempelvis att av
beloppen för intecknad gäld sluta till ägarnas beroende av storfinansen.
Kontentan härav är, att den intecknade gälden i fastigheter på
landsbygden vuxit till 48 procent av taxeringsvärdet. Då man vet, att
inteckningar under halva taxeringsvärdet, och i regel ett stycke till,
betraktas såsom goda placeringar och ej, varken direkt eller indirekt,
giva fordringsägaren någon förfoganderätt över fastigheten, visar
statistiken blott, att ännu en oväntat god marginal är kvar, innan
gälde-närernas förfoganderätt till sin ägda jord hotas. Och huvudorsaken
till skuldsättningen är som bekant lantbrukets omläggning till mera
kapitalkrävande drift, en företeelse, som över huvud ej kan förklaras
efter Marx’ recept.
Det är i själva verket ett flertal för samhällsutvecklingen vitala
frågor, som beröras i detta aktstycke, men ständigt på samma
dilet-tantiska sätt. Man har länge ursäktat arbetarrörelsen, och särskilt
dess mera hetlevrade element, med att rörelsen är så ny. Nyhetens
behag torde dock Marx’ förkunnelse ej längre äga. En rörelse, som
vill se alla företeelser ur ekonomisk synpunkt, borde väl så småningom
hinna upp den borgerliga nationalekonomien. Ifrågavarande aktstycke
bär just ej vittne om någon förmåga att öka marschtakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
