Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Olösta gåtor. Av C. G. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520 G. G. WESTMAN
och därpå en ny ’Ruhmeszeit’: då visserligen på basis av
republiken».
Detta Bismarcks uttalande liksom andra liknande måste
emellertid ses i belysningen av enslingens bitterhet och ålder och även
i en uppriktig och berättigad ängslan för Tyska rikets framtid.
Vad som av dessa yttranden kan utläsas är hans starka stats
-känsla, förenad med den åsidosattes hätskhet. Han såg, att den
dåvarande regimen ej kunde regera, och han sökte efter
effektivare krafter mot systemets missgrepp. Några längre gående
slutledningar synas näppeligen vara berättigade. Och även om
Ludwig anfört vad Bismarck yttrat till sir Charles Dilke vid
dennes besök på Friedrichsruhe, känner man sig vid tanken på vad
som låg bakom ej övertygad om omvändelsen: »Folk anser mig
som en monarkis!. Om allt upprepades igen, skulle jag bli
republikan och demokrat. Kungarna behärskas av kvinnor; de dåliga
kvinnorna äro dåliga, men de goda äro värre». Härmed syftade
Bismarck på Tysklands trenne kejsare och på sina gamla
antagonister kejsarinnorna Augusta och Viktoria, vilka han aldrig
kunde förlåta.
Har Ludwig velat skapa en bild av Bismarck genom att ställa
honom som en bourgeoisiens antites, synes däremot professor
Böök vilja inrangiera honom så att säga i ett visst borgerligt
sammanhang. »För allt det jordbundna, patriarkaliska hos Bismarck
samt för den moraliska konservatismen som räddade honom
från det vedervärdiga geniväsendet», hade, säger Böök i sin kritik,
Ludwig föga sinne. Och redan i en 1918 utgiven essay
»Bismarcks brev till sin hustru» skriver Böök: »Han (Bismarck) är
icke ens en övermänniska, med en upphöjdhet över borgierliga
moralbegrepp och den hänsynslösa likgiltigheten för sina
medmänniskors lidanden, som man de sista decennierna mer eller
mindre framgångsrikt lärt oss att beundra hos de stora genierna.
Nej, han är eri människa, en helt vanlig människa av samma
stoft som alla andra, endast större i måtten, fastare i greppet,
starkare i pulsen än flesta av hans likar». Böök vill i hans starka
känslor för familjen och för naturen samt i pliktkänslan och
religiositeten se de neutraliserande krafterna mot det mörka i
Bismarcks väsen.
Det är utom all fråga att de två förstnämnda egenskaperna ej
blivit tillräckligt värdesatta av Ludwig, men det förefaller å andra
sidan som om Böök givit väl mycket efter för sin moraliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
