Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Baskonflikten i Sydafrika. Av Paul Sandegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544 PAUL SANDEGREN
de sydafrikanska kyrkornas starka andliga bistånd skulle man
aldrig kunnat vinna denna stora moraliska seger.
Förberedelserna voro de bästa möjliga. Men lika mycket
berodde naturligtvis av personalvalet. Den indiska delegationens
ledare var en departementschef i centralregeringen, Muhammed
Habibullah. Bland medlemmarna märktes sir George Paddison
och i synnerhet the right honourable V. S. Srinivasa Sastri, som
förtjänar ett särskilt omnämnande längre fram. Det var klokt av
vicekonungen i Indien, lord Irwin, att utnämna en inder till
ledare av den indiska regeringens ombud. Det gjorde
naturligtvis ett gott intryck på inderna. Herr Habibullah
motsvarade också förtroendet, vilket icke minst visade sig däri att han
i allmänhet lät herr Sastri vara talesmannen för de indiska
synpunkterna. Även sir George trädde frivilligt mera i bakgrunden,
så att Sastri fick fullt utveckla sina glänsande egenskaper inför
sydafrikanerna, som också erhöllo ett djupt intryck av hans
överlägsna begåvning och djupa personlighet.
Den sydafrikanska regeringen företräddes av sina främste män:
statsministern general Hertzog och inrikesministern d:r Malan.
Den senare är, betecknande nog, präst, vilket väl i början
bidragit till att hans lagförslag framkallat än större bitterhet, men
i fortsättningen möjligen bidrog till omslaget. Båda tillhöra som
bekant nationalisterna i Sydafrika, som i rasfrågan gå ännu
längre än general Smuts’ s. k. sydafrikanska parti. Den indiska
delegationen mötte alltså sina främsta motståndare, när
konferensen sammanträdde.
Men under tiden mellan beslutet om denna konferens och dess
sammanträde hade en synnerligen viktig förändring inträtt, som
givetvis måste återverka på det kraftigaste på dess resultat. Det
var den stora imperiekonferensen i England — utförligt
behandlad i denna tidskrift, årg. 1926, s. 491 ff., 528 ff. samt årg.
1927, s. 437 ff. — där general Hertzog energiskt hävdat
Sydafrikas fulla frihet inom det brittiska väldet. Hans åskådning
hade också uttryckligen fastslagits som grundlag för världsväldet.
Och när generalen — här kunde han ju göra skäl för sin titel,
om han också kommit till valplatsen i London utan någon här —
återkom till Sydafrika, hälsades han med stormande jubel som
en triumfator. Och det med skäl. Det kunde icke komma
ifråga längre att England på minsta sätt skulle kunna föreskriva
regeringen i Kapstaden några lagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
