Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Ny Gustav Adolfs-litteratur. Av Hilding Rosengren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552 LITTERATUR
närmast förklarar det tidiga närmandet till de nederländska
Generalstaterna, vilka ock gåvo Sverige behövliga penningförsträckningar,
och (ifrån 1620) även till hansestäderna och tyska furstar.
Åt Gustav Adolfs planer på ett ingripande i det tyska kriget har
prof. Wittrock ägnat stor uppmärksamhet. Under krigets första skede
ansåg Gustav Adolf, att hans och Sveriges krafter måste tagas i
anspråk för kampen mot Polen och att man genom att på detta sätt
upptaga striden mot den angripande katolicismen i Östeuropa bäst
tillgodosåge protestanternas samfällda krav. Det var för denna
uppgift Johan Skytte 1617 sökte Nederländernas och Englands bistånd.
Å andra sidan kände Gustav Adolf stark samhörighet med
Mellaneuropas protestanter: de skäl, som rest böhmarna mot Ferdinand,
voro för honom desamma som ställt hans fader i vapen mot
Sigismund. Tanken på en diversion i Livland i syfte att till böhmarnas
förmån splittra Polens stridskrafter var honom 1620 ej främmande,
men han fordrade härför tryggande löften om säkert understöd, och
år 1623 är Gustav Adolf redan förtrogen med tanken på en verksam
intervention i den tyska striden genom Polen, närmast mot Schlesien.
Polen betraktade han ännu som sin huvudfiende. Han har dock
hösten s. å. tänkt sig möjligheten att med här och flotta uppträda i
Nordtyskland, närmast för att i förbund med nordtyska furstar göra
motstånd mot Kristian IV:s framträngande vid Weser och Elbe, ehuru
möjligheter synas ha förefunnits, att de förbundnas stridskrafter skulle
komma att värja kustländerna också mot Tillys här. Katolicismens
stora framgång 1624 ingav Gustav Adolf tanken på ett direkt
ingripande i den tyska fejden. Planen på en stor evangelisk allians under
hans egen ledning utvecklade han i aug. 1624 för det brandenburgska
sändebudet Bellin, men efter långvarigt dryftande strandade saken
följande år på de nordiska monarkernas inbördes rivalitet. Kristian
IV har, menar prof. Wittrock, inför västmakterna medvetet
underbjudit Gustav Adolf i syfte att mot Sverige hålla Danmark uppe i
förbund med England och Holland. Den ärvda misstron mellan
de nordiska kungarna kunde ej i ett slag undanrödjas. Hade så
kunnat ske och Sverige och Danmark för framtiden enat sig om en
samfälld politik, hade förvisso, som förf. anmärker, Nordens historia
tagit en annan vändning, framför allt skulle dess styrka mot öster
vuxit. Under intryck av Wallensteins inkvartering i stiften
Magdeburg och Halberstadt återkommer 1626 hos Gustav Adolf tanken på
en landstigning i Tyskland, även om den ej kom till utförande.
Genom Danmarks olycksöde 1627 sporrades hågen härtill ytterligare, så
mycket mer som ryktena om habsburgska planer att i samverkan
med Polen skapa en sjömakt i Östersjön framkallade Gustav Adolfs
farhågor, men den avsedda dansk-svenska samverkan kom ej till stånd
också nu på grund av Kristian IV:s ovilja, som längre fram t. o. m.
framkallade fruktan för en brytning med Danmark. Någon
nödvändig förutsättning för Gustav Adolfs beslut var samverkan med
Danmark ej, överhuvud bygger Gustav Adolf från senhösten 1628 ej på
främmande hjälp, om han ock söker närmande till England och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
