Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Ny Gustav Adolfs-litteratur. Av Hilding Rosengren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 553
Frankrike. Avgörande är den stigande faran för Sverige självt:
Wallensteins uppträdande vid Östersjön, hans hot (sedan verkställt) att
ingripa mot svenskarna i Preussen till Polens bistånd. Det defensiva
draget i Gustav Adolfs intervention framträder starkt: de svenska
statsmännen voro angelägna om att ingripandet skulle framstå som
försvar på grund av protestantismens trångmål och faran för
Sveriges krona. I riksdagsbeslutet 1629 råddes till säker och redlig fred,
om en sådan kunde fås, men eljest lovades all frimodig och villig
hjälp. Hade av kejsaren ett tillmötesgående svar våren 1630 givits
på Gustav Adolfs krav, så skulle en grundförutsättning för Gustav
Adolfs ingripande bortfallit.
Av största intresse är förf:s framställning av den tyska
furstepolitiken i dess motsats till den svenska politiken. Tanken på ett tredje
parti betraktas ej som ogenomförbar. En förbindelse med Gustav
Adolf, uppburen av en organiserad väpnad makt och därför avsluten
på gynnsamma villkor, hade tillåtit konungens bundsförvanter att i
vidsträckt mån hävda sin självständighet. Men för en dylik plans
förverkligande var den utsedde ledaren, Sachsens kurfurste, ej böjd.
Till arbetets mest givande partier hör kapitlet om Gustav Adolfs
protestantiska förbundsplaner, som bekant ett av de i den historiska
litteraturen mest dryftade problemen, och prof. Wittrock betonar, huru
konungens planer förskjutit sig med framgångarna. I anslutning
härtill gives en översikt av Gustav Adolfs östeuropeiska politik, hans
förbindelser med Ryssland, Siebenburgen, Turkiet och med olika
polska partier. Om dessa ej fingo större betydelse, vittna de dock om
den väldiga spännvidden i Gustav Adolfs politik.
Den svenska härens segrar även över välordnade tyska arméer
berodde främst på krigsfolkets mod och manstukt och fältherrens
vaksamma omvårdnad, men också på vissa framsteg i utrustning
och taktik. Varken med hänsyn till taktik eller strategi är likväl
Gustav Adolf att räkna till de djärva banbrytarna för en senare tids
krigskonst. Som härförare tillhör han nederländska skolan, och
kampen fördes efter den nederländska belägringskonstens regler, där ett
slag ej gärna vågades utan full säkerhet om utgången. Politisk
hänsyn och finansiella svårigheter, bl. a. i fråga om anskaffandet av sold
åt värvade regementen, nödgade Gustav Adolf även i hans tyska krig
att ej uteslutande låta militära hänsyn vara avgörande. Men härför,
menar förf. med fog, bör han ej klandras.
Prof. Wittrocks forskning har ej medfört någon omvärdering av
Gustav Adolfs gärning. Gustav Adolf framstår »som en levande
människa med öppet sinne för intryck, varma känslor, stark vilja, ett
stundom uppbrusande lynne, gåvan att befalla, men också gåvan att
vinna och övertyga». Dådlusten, den vida blicken, ansvarskänslan,
som icke skyr någon uppgift, den tiden ställer, en friboren
ärelystnad äro kännetecknande för Gustav Adolf, men också det klara,
måttfulla omdömet, som ej svek honom ens under de största framgångar,
liksom också medvetandet om de egna krafternas och de yttre
maktmedlens begränsning. Själv är han den verklige ledaren av både den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
