Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Ny Gustav Adolfs-litteratur. Av Hilding Rosengren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 555
ser i Gustav Adolf »die edelste Verkörperung nordischen Heldentums»,
men också den furste, som varit i stånd att genomföra en nödig
reorganisation av formerna för Tysklands politiska liv. Med fog
menar Paul, att Gustav Adolf och hans gärning ej kunna fattas utan en
grundlig kännedom om de förutsättningar av skilda slag, med vilka
Gustav Adolf hade att räkna. Han har också ägnat huvudparten av
verkets första band åt en analys av Sveriges utrikespolitiska
traditioner och jämväl av dess författnings- och förvaltningsliv fr. o. m.
Gustav Vasa. Det svenska Östersjöväldets grundläggning eller
besittningstagande av Estland fattar Paul som ett till formen offensivt, i
sak defensivt steg för att möta faran av Sveriges kringränning genom
Danmarks eller Rysslands besättande av Finska vikens sydkust. Denna
uppfattning är ju för oss svenskar välbekant, och Pauls framställning
av de tidigare förvecklingarna mellan Östersjömakterna erbjuder ej
för svenska läsare många nyheter. Han bygger väsentligen på svensk
litteratur och våra aktpublikationer, om han ock lämnar åtskilliga
beaktansvärda nya bidrag till belysning av Sveriges förbindelser med
hansestäderna, bl. a. med Stralsund. Dessvärre kan arbetet ej
frikännas från vissa missuppfattningar och onöjaktigheter, beroende på
att förf. ej i tillräcklig utsträckning tagit kännedom om senare svensk
litteratur. Hade d:r Paul studerat Gottfr. Carlssons betydelsefulla
afhandling: Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri
(Kyrko-historisk årsskrift 1922) hade han ej kunnat påstå, att Sveriges
förbindelser med Polen börja först omkring 1560 (sid. 40): dessa gå
tillbaka ända till den tidigare medeltiden, och Gustav Vasa anknöt till
denna tradition och betraktade en orientering mot Polen som ett
medel att komma ur den utrikespolitiska isolering, vari han befann
sig och skaffa sig ökad trygghet mot det opålitliga och oberäkneliga
Ryssland. Stilles omfattande och grundliga analys av De ledande
idéerna i krigföringen i Norden 1563—70 (Lunds Univ. Årsskrift 1918),
som bland mycket annat ger en förträfflig teckning av Sveriges
militärgeografiska och ekonomisk-geografiska läge vid 1560-talets ingång, hade
i åtskilligt givit författarens framställning en annan karaktär. I övrigt
ha betydelsefulla undersökningar av Ahnlund, Helge Almquist,
Tunberg, Stavenow o. a. förbisetts. Ej ens Helge Almquists förträffliga
översiktsarbete: Reformationstidens och Stormaktstidens förra skede
(Gleerups Förlag 1922), har blivit beaktat av Paul. En och annan
brist i fråga om förf:s förtrogenhet med svensk förvaltning och
kyrkohistoria kan också påvisas.
Framställningen av Gustav Adolfs egen historia, framförd i band I
till 1626, karakteriseras emellertid av fast komposition, klarhet och
överskådlighet. I de flesta fall lyckas d:r Paul att klart sätta den
svenska politiken i samband med den allmänt europeiska. Särskilt
kapitlet om Gustav Adolfs förhållande till hansestäderna saknar ej
obestridliga förtjänster. I ett tidigare arbete: Lubeck und die Wasa in
16. Jahrhundert (1920) har förf. meddelat mycket nytt och värdefullt om
1500-talets svenska Östersjöpolitik och dess villkor. Trots vissa brister
är d:r Pauls bok väl värd att studeras. Hilding Rosengren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
