Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Plutarkhos på svenska. Av Bror Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562 LITTERATUR
Napoleons föreställningar om ödet har man spårat inflytande från
Ptutarkhos’ Coriolanusbiografi. Icke ens i fält skilde sig Napoleon
gärna från sin Plutarkhos; för fälttåget till Egypten 1798—1799 lät
.han uppgöra en lista på böcker till ett fältbibliotek och i denna
nämnas främst bland historiska arbeten 12 böcker av Plutarkhos.
Plutarkhos var icke historiker i egentlig mening. I inledningen
till Alexander säger han själv, att det icke är historier han skriver,
utan liv, och »i de mest lysande dåd manifesterar sig icke alltid dygd
och odygd — nej, en obetydlig handling, en gest eller ett ord
uppenbarar ofta bättre karaktären än strider, där tusenden falla, eller de
största rustningar eller segrar över städer». Det anekdotiska har
därför fått stort utrymme, och detta förlänar en sällsam charm åt
hans levnadsteckningar. Såsom icke historiker har han icke övat
någon kritik av sina källor. Ofta anför han olika sagesmans åsikter,
och han överlåter understundom åt sina läsare att välja den rätta
eller sannolikaste meningen. Men ändock äro Plutarkhos’
levnadsteckningar en rik fyndgruva för kännedomen om antikt liv, när
andra källor lämna oss i sticket. Framför allt träder oss därur till
mötes den antika stämningen, ty författarens strävan går främst ut
på att framställa den inre människan.
På svenska ha vi, om man bortser från åtskilliga äldre
översättningar, som numera äro oläsbara, endast ett litet urval av Bergstedt.
Harries översättning är därför synnerligen välkommen, i all synnerhet,
som den är gjord med verkligt mästerskap. Det är ingen otymplig
försvenskning i den gamla vanliga stilen, som rörde sig med sådana
gräsligheter som »virvlade krumlingar» eller »krumliga virvlingar»
(för orbes curvati), utan varje sida bär vittne om översättarens
fyndighet och ordmästarskap. Någon gång har han nog drivit
moderniseringen väl långt. Uttryck sådana som »kopparmatte» och
»nunneliv» ge läsaren knappast den riktiga föreställningen om vad saken
gäller. Man måste emellertid erkänna, att de klassiska översättningar,
som utgått från den lundensiska skolan, äro svenska
översättningar och i bokstavlig mening njutbara, varom det mottagande
professor Lindskogs Platonöversättningar rönt avlägger ett vältaligt
vittnesbörd. Säkerligen kommer Harries Plutarkhosöversättning att
vinna spridning: den första del, som nu föreligger, inger de bästa
förhoppningar för fortsättningen. Plutarkhos’ diskreta och behärskade
språk är så kongenialt återgivet, att försvenskningen säkerligen
kommer att räknas till de senaste årens bästa klassiska översättningar.
Den romerska kejsartidens litteratur är särskilt rik på stämmor för
skepticism och världströtthet. Det saknas icke heller röster, som
skamlöst blotta tidens raffinerade lyx, smuts och råhet. Men å andra
sidan har litteraturen från denna tid att uppvisa många
representanter, som motstått den sedliga förruttnelsen och upplösningen. För
skapandet av en riktig uppfattning av stämningen och andelivet under
denna för mänsklighetens utveckling synnerligen betydelsefulla tid är
det av vikt, att allmänheten bjudes översättningar av andra författare
än dem, som tillfredsställa begäret efter det rafflande och frivola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
