Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Befolkningsutvecklingen och dess konsekvenser. Av J. Guinchard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFOLKNINGSUTVECKLINGEN OCH DESS KONSEKVENSER 17
jordmån eller ur förut såsom värdelösa ansedda avfallsprodukter.
Jordbruket blir intensivt i stället för extensivt, den kemiska
syntesen firar den ena triumfen ’efter den andra, biproduktsindustrierna
bli huvudindustrier, som lämna nya näringsmöjligheter. Och vi
tränga särskilt de organiska kropparna, själva näringsmedlen,
allt närmare in på livet. Så länge det finns kol, väte, syre och
kväve och litet därtill — och det förrådet minskas ej, det
regenereras — samt energi — den är praktiskt taget outtömlig — så
behöva vi ej förtvivla om världens försörjning, för så vitt vi ej
börja räkna i geologiska tidsperioder.
Det vore lockande att här göra en naturvetenskaplig exkursion.
Utrymmet förbjuder det. Låt mig helt kort säga följande. Det
ofta hörda påståendet att vi redan gjort det mesta som rimligtvis
kan tänkas genom uppfinnandet av ångmaskinen,
explosionsmotorn och den elektriska kraftöverföringen torde icke vara
hållbart. Vår nyligen bortgångne storman på det naturvetenskapliga
området, Arrhenius, fällde en gång i slutet av 1800-talet under
en föreläsning följande karakteristiska ord: »Vi leva i
elektricitetens århundrade, ångans århundrade var för 10 år sedan». Jag
tillägger: Tio år därefter levde vi i explosionsmotorns,
automo-bilismens och flygmaskinens århundrade, och om ytterligare ett
eller annat decennium leva vi kanske i atomenergiens tidsålder.
Förhoppningarna vinna i styrka, om vi förflytta oss tillbaks i tidein
och därefter skåda ut över den väg vi redan passerat.
Nutidsmänniskan lever dock odisputabelt väsentligt bättre än grottmänniskan,
och mannen av år 1927 har det icke oväsentligt komfortablare
än rhomme fin du siécle. Kroppsarbetarna, de primära bärarna
av produktionen, behöva, tack vare teknikens hittillsvarande
utveckling, nu ej arbeta mer än en tredjedel av dygnet mot förr
hälften eller mera och kunna ändock hålla en väsentligt höjd
levnadsstandard. Det är t. o. m. därför ingen utopi — även om
vår 8-timmarsdag, liksom de flesta demokratiska nyheter på
sistone, kom väl brådstörtat — att spå orn, att det mått av arbete,
som bör avkrävas oss för att, med bibehållande eller t. o. m.
förbättrad standard, tillgodose vår behovstäckning, skall så
småningom kunna ytterligare nedsättas. Vilket blott är ett annat
uttryck för att näringsmöjligheterna bliva större.
Men de bägge visarna på de urtavlor som representera
teknikens och befolkningens utveckling gå ej alltid i samma
regelbundna takt. Däri ligger, såsom antytts, faran. Om även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
