Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - En vetenskapsmans självbiografi. Av Arthur Montgomery
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid valet av ämne för sin andra bok hade han också tvekat mellan
religionsvetenskapen och etiken. Vid flera tillfällen berör han också
i sin självbiografi sin personliga ställning till de religiösa frågorna.
Stuart Mill berättar, hur hans fader, James Mill, på väsentligen rent
etiska grunder kom att ställa sig avvisande mot kristendomen. James
Mill ansåg vad som vanligen förstås med religion som moralens största
fiende. »Hundratals gånger», berättar sonen, »har jag hört min fader
säga, att alla tidsåldrar och nationer ha framställt sina gudar som
onda, och ständigt i allt högre och högre grad; man har fogat det
ena draget till det andra, tills man uppnått en sådan fullständig ondska,
som det mänskliga förståndet kan uttänka; denna kallade människorna
sedan gud, och för den kastade de sig i stoftet. Detta det ondas non
plus ultra fann han uppenbarat i det, som vanligtvis kallas den kristna
religionen». Religionen förfalskade över huvud den moraliska
måttstocken genom att sätta densamma »i beroende av ett väsen, som den
visserligen ödslar det största smicker på, men i grund och botten
skildrar som något i högsta grad ont». Över huvud har säkert en
dylik etiskt betonad aversion mot den ortodoxa kristna dogmatiken
spelat en inte så liten roll i den avkristningsprocess, som
karakteriserat det gångna århundradet, och man möter också en tydlig
återklang av den i prof. Westermarcks självbiografi. Så småningom har
emellertid denna kritik förlorat något av sin udd. Ett av de mest
framträdande dragen i det senaste århundradets andliga utveckling
har ju varit den djupgående omvandlingen av kristendomen, som fört
allt längre bort från den ortodoxa uppfattningen. Stuart Mill hade
också redan en stark känsla av denna utvecklingsprocess och uttalade
övertygelsen, att den tid nalkades, »då denna förskräckliga uppfattning
om ett dyrkansvärt föremål icke längre kommer att betraktas som
identisk med kristendomen, och då alla människor med någon känsla
för vad som är moraliskt gott och ont skola betrakta den med samma
förbittring som min fader».
Men denna ombildningsprocess har medfört sina speciella problem,
och det religiösa tänkandets strävan att uppnå en modus vivendi i
förhållande till vetenskapen och modern kultur över huvud har utan
tvivel medfört åtskillig oklarhet, något som prof. Westermarck starkt
understryker: »Man förklarar dogmerna för oväsentliga, man
kompromissar och kompromissar och bedrar både sig själv och andra».
Motviljan mot dylik intellektuell oklarhet har i hög grad bidragit att
bestämma prof. Westermarcks avvisande hållning gentemot religionen,
en hållning som nog har mer av skärpa än som enbart kan anses
som en konsekvens av hans principiellt agnostiska ståndpunkt. Hans
uttalanden få här understundom en tillspetsning, som är ägnad att
framkalla invändningar även där man anlägger en rent historisk och
kritisk synpunkt på religionen. Ett sådant uttalande är kanske särskilt
satsen, att »vetenskapens första uppgift är att söka sanningen,
religionens att skänka lycka». En dylik utilitaristisk uppfattning av
religionen synes i bästa fall vara en halvsanning, som med lika stor
rätt kan tillämpas på vetenskapen och på andra sidor av mänsklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
