Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 1 mars 1928 - Norges socialistiska regeringsexperiment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 161
vinsten hemfördes likväl av arbetarpartierna, vilkas
stortingsrepreseh-tation som enhet betraktad växte från 36 till 62. Valresultatet innebar
sålunda, att det parti, som suttit vid regeringsansvaret och genomfört
en måhända hårdhänt men säkerligen nödvändig sanering av landets
iinanser, på vanligt sätt belönades med en brännmärkning från
demokratien. De partier däremot, som voro fria från allt ansvar och
följaktligen kunde kosta på sig mest i form av löften och förespeglingar,
kunde som segerlön hemföra folkviljans större förtroende. Det fanns
sålunda å ena sidan skäl att låta folket få sin vilja fråm och sätta
arbetarpartiet i högsätet, men å andra sidan hade de borgerliga
majoritet i stortinget och kunde följaktligen trots valutgången på goda
skäl pretendera att allt fort få ha ledningen om hand. När konungen
i första hand vände sig till hr Mellbye, följde han den senare
tankegången och tänkte sig därvid, att det parti, som bland de borgerliga
ensamt hade att inregistrera valframgångar, stod närmast till att taga
ledningen bland de samverkande borgerliga. Huruvida denna
tankegång var den riktiga, är svårt att bedöma. Bondepartiets ledare hade
under valrörelsen icke alltid uppträtt på ett sätt, som kunde tillvinna
honom de andra partiernas förtroende. Han hade sålunda uttryckt
sig mycket svävande i fråga om valutakursens upprätthållande och
först efter valets utgång därvid lämnat ett bestämt besked. Även på
andra punkter hade hans uttalanden mötts med en viss skepsis.
Avgörande var dock icke detta. Vänstern i Norge lever ännu kvar i en
förvånandsvärd vanornas konservatism, som framför allt tar sig
uttryck i en bestämd föresats att »va3re sig self nok», d. v. s. icke gå med
på några slags allianser åtminstone åt höger. Gunnar Knudsens gamla
regel: »Aldrig allians åt höger» hålles fortfarande levande inom detta
parti. Tidén är tydligen ännu icke mogen för en samlingsregering i
Norge, hur motiverad en sådan regeringsbildning än kan vara, när
landet har att kämpa med svåra ekonomiska förhållanden. När
arbetarregeringen kom till, fick Mowinckel också veta av att det var han
som genom sin vägran att samarbeta hade dragit landet ut i detta
vådliga äventyr.
Konungens hänvändelse till arbetarpartiet har bedömts på olika sätt»
En del har ansett att han endast följt vanliga parlamentariska regler,
när han efter det första försökets misslyckande vände sig till det parti,
som hade att uppvisa det starkaste parlamentariska underlaget i
stortinget. Andra åter ha undrat, om hans handlingssätt var förestavat
av dynastiska skäl; landets konung skulle enligt denna tolkning stå så
högt över partierna, att han icke drog sig för att samarbeta med
något av dem. På något håll gissas det även, att regeringsuppdraget
skulle ha motiverats med,en önskan att ställa arbetarpartiet inför ett
eldprov för att utröna dess redobogenhet att i Norge lika väl som i
andra länder lojalt ställa sig i det borgerliga samhällets tjänst. Det
är icke omöjligt att åtminstone Mowinckel häft några dylika planer,
när han lät utvecklingen ha sin gång. Det var i varje fall icke förrän
flera dagar efter regeringsskiftet, som han kom till klarhet huruvida
Hornsruds regering skulle störtas eller icke. Under programdebatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
