Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Lärorika rådsförhandlingar i Genève. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄRORIKA RÅDSFÖRHANDLINGAR I GENEVE 181
neutrale överskiljedomaren i denna domstol råkade bli en svensk
jurist, f. d. landshövding Conrad Cedercrantz. Nu hade
Rumäniens regering redan under krigsåren förberett och nästan
samtidigt med fredsslutet i parlamentet genomdrivit en agrarlag, som
bl. a. stadgade expropriering av storgods till förmån för
uppkomsten av småbruk, och det begav sig ej bättre än att, främst
genom ogynnsamma valutaförhållanden, den ursprungligen åt
de av expropriation drabbade storgodsägarna i utsikt ställda
ersättningen blev ytterst minimal, särskilt i de nyförvärvade
landsdelarna, där den lär ha stannat vid mindre än 21/2 % av de
enligt agrarlagen beslagtagna jordegendomarnas verkliga värde.
De ungerska optanterna, som härigenom ledo mycket betydande
förluster, anförde klagomål och hävdade, att de taktiskt utsatts
för en i fredsfördraget förbjuden »konfiskering och likvidation».
I deras intresse vände sig ungerska regeringen redan 1923 till
Nationernas förbunds råd, som emellertid hyste mycken
motvilja mot att fördjupa sig i denna kombinerade rätts- och
intressefrågas irrgångar. Man rekommenderade därför direkta
ungersk-rumänska förhandlingar under medlande uppsikt av en
rådsledamot, japanen Adatci, och en kompromiss kom verkligen
preliminärt till stånd men gjordes kort därpå om intet genom
ungerska regeringens vägran att ratificera, under förklaring att
dess förhandlingsombud överskridit sina fullmakter.
Optanterna slogo då in på en annan väg: 22 av dem
framlade sin sak för den blandade skiljedomstolen. Inför denna
upptogs till en början mycket grundligt frågan om domstolens från
rumänskt håll bestridda befogenhet. Domstolsförhandlingarna
härom fördes i Paris, och å ömse sidor pläderade första rangens
advokater, t. ex. fransmännen Brunet, Barthélemy och Millerand
samt greken Politis. Resultatet blev, att domstolen den 10
januari 1927 med den svenske domarens utslagsröst förklarade
sig kompetent att upptaga ärendet. Innan man hunnit övergå
till själva realfrågan, etablerade emellertid den rumänske
bisit-taren domarestrejk, i det att han, i övriga ärenden bibehållande
sin domarepost, under hänvisning till Rumäniens suveränitet
vägrade att taga befattning med några ärenden, som på något
sätt berörde den rumänska agrarlagen. Fredsfördragen hade
förutsett dylika strejkeventualiteter och stadgade, att i sådana
fall vakansen skulle fyllas genom Nationernas förbunds råd, som
ägde designera ny domare i den tredskandes ställe, så att skilje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
