Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Lärorika rådsförhandlingar i Genève. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 VERNER SÖDERBERG
domstolsarbetet likväl skulle kunna föras till slut. Det fanns
även prejudikat på att rådet fyllt detta åliggande: när den tyske
ledamoten i tysk-franska skiljedomstolen som protest mot
Ruhrockupationen 1923 drog sig tillbaka, skyndade rådet på
hemställan av Poincaré att göra domstolen åter fulltalig. Den här
gången tillhörde emellertid den tredskande ej en besegrad
nation, utan en av segerstormakternas allierade, och därför blev
nu ej fråga om automatisk traktatstillämpning, när ungerska
regeringen omedelbart påyrkade tillsättande av ny domare.
Saken kom före vid rådets marssessioii 1927, ajournerades då och
i juni, föranledde i september ett tvetydigt rådsuttalande,
uppsköts vid decembersessionen, enär rumänske utrikesministern
Titulescu då hade sjukdomsförfall, samt var nu senast i mars
1928 föremål för mycket ingående behandling, utmynnande i en
ny svårtolkad resolution, för övrigt i helt annan riktning än
fjolårets. Vid stundande junisession kommer den två gånger
slaktade ungersk-rumänske Särimner att nästa gång serveras på
rådsbordet.
I mars 1927 hade rådet inom sig utsett en tremaniiakommitté,
bestående av Chamberlain, japanen Ishii och chilenen Villegas,
att närmare studera frågan. Deras försök att få till stånd en
kompromissuppgörelse misslyckades fullständigt. Ungerns
ombud, den gamle veteranen greve Apponyi, vek ej en tum från
sin rättsståndpunkt, hänvisade ideligen till Trianoiifördraget och
anhöll om rådsaktion i enlighet med dess klara föreskrift om
ny domares utnämning i den strejkandes ställe. Det rumänska
ombudet åter, utrikesministern Titulescu, talade mest om
Rumäniens suveränitet, som ej finge antastas, om den förhärjande
inverkan på Rumäniens agrarförhållanden optantkravets
uppfyllande skulle medföra, om faran för hela Europa av i så fall
inträdande anarki i Rumänien o. s. v. »För Ungern gäller det
blott en fråga om penningar, för Rumänien gäller det livet».
Och skulle väl rådet kunna genom agrarreformens upprivande
utlämna de allierades trogne vän Rumänien till anarki och
undergång, därför att en skiljedomstolsmajoritet överträdde sin
befogenhet? Det bör här erinras om att även Rumänien påyrkat
ett rådsingripande, men ej enligt Trianonfördraget utan —
liksom Ungern 1923 — med åberopande av den s. k. »paktens»
artikel 11, som ger varje förbundsmedlem rätt att fästa rådets
uppmärksamhet på förhållanden, som störa freden eller det vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
