Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Nyare personhistoria. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 219
sakligen meddela tidsdokument av privat personhistoriskt intresse med
lätt kommentar och någon historisk inramning. Att fröken
Leijonhufvud därvid nedlagt samma pietetsfyllda omsorg, som man är van
att finna i denna författarinnas förnämliga studier, bör med nöje
erkännas. Boken är särskilt värd uppmärksamhet genom sina livfulla
bilder ur adelslivet på landet vid en tidpunkt, då eljest alla
fjärilsak-tigt drogos till hovets förtrollande ljuskälla, samt även som bakgrund
till en av 1800-talets märkligare levnadsbanor, excellensen Gustav Adolf
Vive Sparres. Den är en angenämt sällskaplig bok, vilket med
om-vändning av det gamla talesättet också bör betyda en god bok, och
häri instämmer anm. uppriktigt. Wrangels Herrgårdar har nog sin
styrka i den rika illustrativa apparaten — det är en utmärkt vacker
volym — men även textens interiörer äro ofta roande och ibland
värdefulla, i synnerhet böra berättelserna om »blinde excellensen» på
Säfstaholm och om Glaestorp observeras. Bland de korrespondenser från
familjearkivet på Boo, som Forsstrand meddelat, äro egentligen blott
unge Karl Didrik Hamiltons resebrev 1792—1795 av någon betydelse.
— Ane Händels lilla skrift slutligen intar en plats för sig: denna serie
kulturhistoriska småbitar från skilda länder och skilda tider kastar
många rätt belysande glimtar över forna skedens människor och
händelser, varvid författarens sarkastiska paralleller från nutida
förhållanden emellanåt verkningsfullt nog bidraga till effekten.
Axel von Fersens, drottning Charlottas och C. G. Löwenhielms
anteckningar äro till sin karaktär rätt olika. Fersens äro den rena
dagboken, där förf. dag för dag med en pedantisk noggrannhet, varom
redan hans nästan pinsamt regelrätta handstil skvallrar, skriver sig
till minnes stort och smått sorn hänt honom, begynnande med
väderleken (»vackert, mycket stark värme»; »vackert, mindre varmt»;
»ostadigt väder, regn på kvällen»), fortsättande med sin egen högst viktiga
hälsas växlingar och därefter ägnande uppmärksamhet åt omgivning,
förehavanden, politiska händelser och cirkulerande rykten. Här är
alltså ett verkligt dagsinventarium, synnerligen exakt till uppgifterna:
man kunde därefter i varje fall på dagen och nära nog på
klockslaget rekonstruera, vad Fersen hade för sig, planerade för den
närmaste tiden och visste om tilldragelserna i världen.
En dylik noggrann protokollföring kan i många hänseenden vara
betydelsefull. Rör den sig kring en verkligt ledande persons förhållanden,
är den naturligtvis en historisk källa av rang, men även från folk i
andra och tredje planet är den till kontroll och upplysning
värdefull nog. Vad Fersen beträffar, kan ingen betvivla, att icke han själv
levde och dog i övertygelsen, att han tillhörde den förstnämnda
gruppens privilegierade krets. Och hur skulle han kunnat annorlunda
tro? Börd och förbindelser placerade honom i sitt hemlands allra
högsta klass, och han behövde knappast mera än räcka ut handen
för att mottaga fullmakter till de mest framskjutna befattningar inom
hovet och statslivet. När han i stället föredrog att göra sin karriär i
17. Svensk Tidskrift 1928.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
