Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kring Stockholms blodbad. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 NILS AHNLUND
slagne och flyende herr Sten. Han har misstagit sig. Fem veckor
gingo efter riksföreståndarens död, och ärkebiskopen, befriad av
danskarna, hade åter tagit säte i Uppsala kapitel. Det brev han
nu låter avgå till konung Kristiern lämnar ej ruta för ringaste
tvivel om hans verkliga känslor mot »den hiskeliga och omilde
man, döde herr Sten Svantesson», om hans hetsiga iver att med
det allra snaraste få se Kristiern på svensk mark, som bevakare
av den från undergång frälsta kyrkans kravomål. Den stora
felbedömning av Gustav Trolle, vartill mäster Olof här gör sig
skyldig, förklaras tvivelsutan av förhoppningarna i biskopsstaden
Strängnäs att i yttersta stund ena riksföreståndaren och
ärkebiskopen, förhoppningar som mest synas ingivna av förtvivlans
mod. Olaus Petri berättar själv, hur ivrigt hans dåvarande herre
biskop Mattias verkade i detta hopplösa syfte. Och det kan ej
undvikas, att felbedömningen av Trolles sinnesförfattning i någon
mån försvagar den forne Strängnäsiklerkens vittnesbörd om hans
uppträdande vid blodbadet.
Stockholms överlåtande till konung Kristiern i början av
september innebar icke någon dagtingan på nåd och onåd. En sådan
gjordes åtminstone denna höst militäriskt ej av nöden. Det var
en uppgörelse ruter än en kapitulation, en frukt av övertalning mer
än av vapenmakt. Bevekande ord och löften fällde utslaget. Det
kringrända nationella partiet ute i landet syntes icke ha något
att vinna av en förlängd belägring. Men att skaffa starka
beseg-lingar och giltiga säkerheter var ett allmänt intresse. Dyrt skulle
staden säljas. Stockholms borgerskap hade vid sidan av
dalkarlarna utgjort kärnan i Sturepartiet. Här voro nu sammanträngda
inom murarna förhållandevis mångla av Kristiernsi oförsonligaste
motståndare — i lika måtto motståndare till Gustav Trolle. Med
Stockholm voro ärkebiskopens mest kväljande hågkomster på ett
särskilt sätt förbundna. Beslutet om Stakets nedbrytande kan
sägas ha utgått från Stockholms rådstuga. Bakom hans
veder-gällningsikrav stod Kristierns hela militärmakt. Där den tågade
fråm i landet, uppspikades på kyrkdörrarna kungörelser, som
proklamerade den högsta kyrkliga maktens uppdrag åt den danske
konungen. »Bannsbrev» kallar Olaus Petri dem i sin krönika.
Dess nyssnämnda äldre redaktionen talar ett rent kyrkorättsligt
språk: brachium seculare, »den världsliga armen». Gustav
Trolles gamla besvärslista var icke nog. Nya våldsdåd mot biskoparna
hade följt under sommaren och ökat klagöpunkternas antal. Upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
