Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kring Stockholms blodbad. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 NILS AHNLUND
avtalad sak i alla rätter, andliga och världsliga, efter denna
dag».
Hur Gustav Trolles uppträdande fore blodbadet än må tolkas,
fast står, att han handlat i strid med denna högtidliga och
oinskränkta amnesti. Även om han blott velat rulla upp
skadeståndsfrågan, så har han handlat i strid med den. Med vad rätt
har han då tagit upp processen? Kättarmålet torde ge svaret.
Den utmärkte danske historikern Kristian Erslev ställde i sin
undersökning av Stockholms blodbads historia (1891) mera i
förbigående det spörsmålet, otn icke förklaringen till Trolles
»juridiska spetsfundighet» låg i kättarnamnet. »Man kan
knappast tro ann&t», yttrar han bl. a., »än att det varit just denna
utväg han från första stunden fattat i sikte». Lauritz Weibull
har nu med all följdriktighet genomfört samma tankegång i den
bekanta undersökning, som närmast givit uppslaget till detta utan
förmätna anspråk framträdande bidrag. En i flera stycken
avvikande uppfattning av källorna, av händelseförloppet och även
av ansvarsfördelningen hindrar icke, att den kanoniska rättens av
Weibull så starkt betonade räckvidd som förklaringsgrund till
blodbadets upprinnelse och framför allt till amnestiens brytande
framstår för mig som något mera än blott och bart en hypotes.
Vi ha här, så vitt jag förstår, nyckeln till flera dunkla frågor.
Visserligen icke till alla, men ingen annan utgångspunkt leder oss
heller längre.
Ali diskussion vore obehövlig, om man utan vidare finge
godtaga kättarförklaringen (sententian) av den 8 november, ett
originalbrev på pergament i danska riksarkivet. Den är utställd
av fjorton prelater, av vilka åtta vidhängt sina sigill. Denna
ofullständiga sigillermg är otvivelaktigt ganska anmärkningsvärd,
men själva företeelsen har icke få motstycken bland våra
medeltidsurkunder. Om de saknade sigillen kanske äro väl många,
kan det å andra sidan ej vara någon slump, att de fyra biskopliga
utfärdarna samtliga beseglat eller bragts att besegla. Främst
bland dem träder Gustav Trolle, följd av biskoparna Jens
Belde-nak i Odense, Hans Brask i Linköping och Otto i Västerås. I
ingressen nämnas jämte dem fem medlemmar av Gustav Trolles
domkapitel, två domherrar från Skara, en från Linköping och
en från Strängnäs (Laurentius Andrese!) samt slutligen vår redan
bekante stockholmske dominikanermunk. Det starkt
Sturevänliga Västeråskapitlet saknar företrädare, om Sturefienden biskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
