Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Första kammar-frågan. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 GEORG ANDRÉN
ren. Tvenne reservanter — representanter för högern och
bondeförbundet — nöjde sig med att föreslå en reduktion och
rationalisering av detta valbarhetsstreck. De homöopatiskt tilltagna
reformdoser, som här ordineras, göra ingen glad och ingen ledsen,
men kunna knappast heller betyda något väsentligt för Första
kammarens kvalitet och styrka vare sig i den ena eller den andra
riktningen. De liberala reservanterna nöja sig med att försäkra,
att det bestående valbarhetsstreckets »kvalitetsfrämjande verkan
numera är ytterligt ringa eller ingen» och att dylika streck över
huvud taget äro »tämligen överflödiga». Större än så äro ej de
förhoppningar, som på liberalt håll knytes till detta reformförslag.
Är de konservativa representanternas reformförslag alltför
obetydligt för att kunna motivera omaket med en författningsreform,
så är de sakkunnigas niajoritetsförslag av sådan art, att man
måste ifrågasätta, om icke nackdelarna väga tyngre än fördelarna.
De som ivra för Första kammarens kvalitet böra kanske dock
erinra sig, att de nuvarande valbarhetsbestämmelserna helt visst
ha bidragit till en ökning av det akademiska inslaget i vår
riksdag, särskilt inom bondeförbundet och det socialdemokratiska
partiet. Den formella kultur, som akademisk bildning ger, har
otvivelaktigt varit en värdefull tillgång för vår Första kammare.
Men även denna fördel har varit förenad med vissa olägenheter.
Vad särskilt de socialdemokratiska akademikerna beträffar ha
de genom sin sämre kontakt med arbetarnas verkliga villkor och
förhållanden ofta förletts till en teoretiserande och
verklighetsfrämmande radikalism och till en så påfallande osjälvständighet
gentemot föregivna folkkrav, att man utan större saknad skulle
se dem försvinna från vår Första kammare. De som genom
födsel och ställning äga arbetarnas förtroende, behöva icke i
samma grad anstränga sig för att vinna det. Har icke skolfrågans
behandling vid förra årets riksdag ställt de akademiska
socialdemokraternas självständighet i omdöme och handling i en bjärt
belysning?
Denna teoretiserande radikalism till trots kan man knappast
förneka, att vårt nuvarande valbarhetsstreck i stort sett varit
ägnat att höja Första kammarens kvalitet och att förstärka dess
egenart i förhållande till medkammaren. Bortser man från våra
nordligaste län, torde vår nuvarande valbarhetscensus icke resa
några nämnvärda hinder för Första kammarens rekrytering, men
den innebär en hälsosam erinran om att en viss ekonomisk själv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
