Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Demokratiens övervinnande. Av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMOKRATIENS ÖVERVINNANDE 341
Går man emellertid problemet närmare in på livet, finner man
att de demokratiens besvikna beundrare, vilka så gärna tala om
nödvändigheten av dess »uppfostran», därmed i själva verket icke
avse annat än dess begränsning, visserligen tänkt såsom frivillig,
såsom självbegränsning. Tänken att demokratien skulle kunna
begränsas även utan dess eget medvetna samtycke våga sig emellertid
dessa i demokratien olyckligt förälskade icke på. Demokratiens
oreflekterade anhängare däremot äro i regel icke nöjda med
enbart politisk demokrati. De betrakta också denna som endast en
etapp på vägen mot den verkliga demokratien, vilken framför allt
även innebär allmän ekonomisk jämlikhet.
Denna sistnämnda tendens till demokratiens utvidgande
erhåller en utomordentlig styrka därigenom att den på det närmaste
överensstämmer med demokratiens verkliga väsen. Demokratiens
patos år nämligen icke frihet utan jämtikhet. Dess inriktning blir
därför också på alla områden negativ, syftar överallt mot
förenkling, utjämning och nivellering. Slutmålet: den allmänna
jämlikheten i socialt, ekonomiskt, politiskt, kulturellt och sannolikt även
intellektuellt hänseende erbjuder enligt de övertygade
demokraternas mening den bästa och lyckligaste grunden för
mänsklighetens allmänna tillvaro. Enligt motståndarnas mening däremot är
detta tillstånd lika naturvidrigt som kultur fientligt.
Mellan dessa båda motsättningar är egentligen ingen utjämning
möjlig. Demokratien, såsom begränsad till politisk demokrati,
saknar i verkligheten övertygade anhängare. Talet om
»demokratiens självuppfostran» är ingenting annat än en övergångsform till
öppen kritik. Ingen lär heller på allvar tro att demokratien skall
komma att förändra sitt väsen, som är nivelleringssträvandet.
Inför denna motsättning — den kanske mest djupgående i
samtidens politiska och kulturella liv —- blir en undersökning av
särskilt intresse: den nämligen, i vad mån demokratien verkligen, och
ej endast i formen, behärskar de samtida regeringssystemen.
Detta är ett vidlyftigt spörsmål, som för sitt besvarande skulle
kräva de mest omfattande studier av statsrättslig, samtidspolitlsk,
social, ekonomisk och kulturell art. Här skola därför endast några
antydningar göras. Dessa torde emellertid vara tillräckliga för att
ådagalägga, att i de av samtidens demokratiska statsskick, vilka i
allmänhet prisas såsom lysande exempel på demokratiens
förenlighet med högsta allmänna kultur, det i regel är de
icke-demokratiska elementen inom det såsom demokratiskt rubricerade för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
