Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 26 juni 1928 - Flygvapnet och vårt försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372 DAGENS FRÅGOR
ter eller dessas förbindelser och baser samt att anfalla fiendens flyg-
baser och de fientliga lant- och sjöstridskrafternas förbindelser.
Ställas dessa krav på vårt flygvapen, framstår tydligt nog nödvändig-
heten av en enhetlig organisation. Även om fiendens luftstridskrafter
skulle hava till mål bekämpandet av våra lant- eller sjöstridskrafter, så
har deras bekämpande i luften intet med lant- eller sjökrigföringen att
göra; luftstriden sker efter samma principer, vare sig den äger rum i det
luftlager, som betäcker land eller det, som betäcker vatten. Ett avvär-
jande i luften av t. ex. ett bombanfall mot vårt territorium, våra lant-
stridskrafter eller deras förbindelser, är sålunda lika litet ett lantmili-
tärt företag som en flottas avvärjande av ett landstigningsförsök, kan
sägas vara det. Det fanns visserligen en tid, då flottan hette »arméns
flotta», men den tiden lämpar sig sannerligen icke längre för att giva
organisatoriska förebilder åt vår tid. Rent formellt sett finnes sålunda
starkt fog för att betrakta och behandla flygvapnet såsom ett självstän-
digt vapen vid sidan av armén och marinen. Reellt sett kräva de ovan
angivna uppgifterna en koncentration, som icke utan svårighet kan upp-
nås med ett på armé och marin uppdelat flygvapen. Det torde-vara en
allmänt utbredd uppfattning, att krigshändelser i ett framtida krig
komma att inledas med operationer i luften. Det torde vidare vara
mindre sannolikt, att sjö- och lantkrigsoperationerna samtidigt taga sin
början. Under sådana förhållanden måste det sägas vara misshushåll-
ning med resurser, att tilldela för tillfället i overksamhet varande för-
svarsgrenar luftstridskrafter, just då dessa bäst behövas samlade i hög-
ste befälhavarens hand. Frånsett att vid en ursprunglig uppdelning på
armé och marin de speciella armé- och marinintressena komma att
trycka en alltför tydlig prägel på flygförbandens personal och materiel
till förfång för deras användbarhet i högste befälhavarens hand och att
sålunda luftstridskrafterna icke äro materiellt och andligt rustade för
sin huvuduppgift och första verksamhet, så måste framförallt med tanke
på det faktum, att flygvapnet vid de inledande operationerna med stör-
sta sannolikhet just erfordras i högste befälhavarens hand, en dylik or-
ganisation betecknas såsom bakvänd. Härtill kommer, att flygstridskraf-
terna även under de fortsatta operationerna kunna behöva koncentreras
till hjälp än åt armén, än åt flottan. Det vore väl i högsta grad olyck-
ligt, om icke organisationen underlättade ett sammanförande av flyg-
stridskrafternas huvuddel, vare sig läget framförallt kräver understöd-
jande av flottan eller armén.
Kunna våra luftstridskrafter lösa de uppgifter, som här ovan tilldelats
dem?
Härpå måste ärligt svaras, att med den omfattning flygvapnet hit-
intills erhållit så icke är förhållandet. 1925 års försvarsbeslut avsåg att
sätta flygvapnet i stånd att lösa dessa uppgifter, men alltför låga kost-
nadsberäkningar — främst grundade på bristande erfarenhet å området
ifråga — ha bringat flygvapnet i ett fullständigt nödläge. Och dock
måste sägas, att några orimliga krav icke ställas på vårt lands offer-
vilja för flygvapnet. Vårt militärgeografiska läge, en motståndares be-
tydande svårigheter att basera sina luftstridskrafter och våra goda base-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
