Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 26 juni 1928 - Regeringens skolpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 375
att vilken regering som helst understundom nödgas finna sig i
jämkningar och modifikationer av sina förslag för att nå fram till ett resultat.
Det skulle då vara, att man anlade utrikesministerns rent kvantitativa
synpunkt på regeringens arbetsprodukt. Mera sympatiskt och sannolikt
förefaller då det antagandet, att åsiktsbildandets psykologiska process
ej var avslutad inom regeringen, då fjolårets kungl, proposition i
skolfrågan framlades. Under åsiktsbildningens period är det nämligen helt
naturligt och fullt i sin ordning, att man den ena dagen stannar inför
ett förslag, som man den andra dagen är färdig med att förkasta.
Och för minoritetsregeringar av vilken färg det vara må kan det
tilläventyrs ligga en frestelse i att framlägga propositioner redan på ett tidigt
stadium av denna period.
Den kungl, propositionen till innevarande års riksdag angående de
kommunala flickskolorna skänker emellertid åt detta sista antagande
en icke ringa vikt och betydelse. I denna företräder nämligen
ecklesiastikministern i den för hela skolorganisationsproblemet i egentligaste
mening grundläggande bottenskole- eller anknytningsfrågan en tredje
ståndpunkt, som icke blott står i den klaraste motsats till den kungl,
propositionen av förra året, utan även synnerligen fördelaktigt och
förtjänstfullt skiljer sig från det sätt, på vilket denna fråga löstes i
föregående års riksdagsbeslut. Det kan alltså — med den uppriktigaste
tillfredsställelse —• fastslås, att åsiktsbildandets psykologiska process
inom regeringen obehindrat fått fortgå även efter det av riksdagen
fattade, av densamma accepterade skolbeslutet av i fjol. Och det måste
ju sägas, att såsom slutgiltig ståndpunkt i organisationsfrågan var detta
synnerligen otjänligt. Ecklesiastikministern har också under debatten
om de kommunala flickskolorna manligt och öppet vidgått sin från
fjolåret förändrade ståndpunkt. Han tillade visserligen att förändringen
gällde vissa detaljer i förslaget, men när dessa detaljer beröra själva
grundförutsättningarna för en lycklig och riktig organisation av dessa
skolor, så behöver det ju icke minska tillfredsställelsen över den
ändrade ståndpunkten.
Förändringen i uppfattning är dess bättre klar och otvetydig. Herr
Almkvist, som i sitt förslag till fjolårets riksdag visat sig vara en
hängiven och övertygad anhängare av den 6-åriga bottenskolan såsom den
enda principiellt godtagbara och tillfredsställande formen av
grundskola, även om denna först successivt skulle genomföras, framträdde i
årets skolförslag som en lika övertygad anhängare av den kortare, förra
året helt underkända formen av grundskola, den 4-åriga, som nu befunnits
lämpad att överallt läggas till grund för den kommunala flickskolan.
Som motiv för den förändrade ståndpunkten angavs i debatten från
statsrådets sida fjolårets skolbeslut. Detta hade knäsatt den dubbla
anknytningen till folkskolan för läroverkens del, och en liknande
anordning borde därför vidtagas för de nya flickskolorna. Lojaliteten mot
skolbeslutet i fjol förhindrade emellertid dessbättre icke, att denna dubbla
anknytning för dessa flickskolors vidkommande ordnades på ett helt
annat och vida smidigare sätt än inom läroverksorganisationen. Trots
det påstådda beroendet av det föregående beslutet förmärktes ett nytt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
