Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Demokrati och regeringsmakt. Av Tom Forssner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMOKRATI OCH REGERINGSMAKT 387
sig kunna tillförsäkra sig den fritt uppvuxna parlamentarismens
— på sin tid och på sin plats onekligen utomordentliga —
förtjänster genom att försöka grundlagfästa ett mekaniskt
regeringsbildande enligt dess fria traditionella principer. Som alla
veta, har man icke därigenom fått några starka regeringar. Detta
har slutligen framkallat betänksamheten. Jag har åtminstone
på känn, att den nu inställt sig, att det i alla länder finnes
massor av instinktiva demokrater, som börjat undra, om icke
felet ligger djupare, om det icke rent av är så, att demokratien,
när den iklätt sig moderna, direkta former, utesluter en verklig
regeringsmakt. Det är blott allt för möjligt, att valet står mellan
verklig demokrati och verklig regeringsmakt. Härmed är
naturligtvis icke sagt, att vi i närvarande stund ha något val. Valet
har kanske redan skett för en avsevärd tid framåt. Den
nuvarande generationen har kanske endast att försöka rädda vad
som räddas kan i väntan på den reaktion som en gång måste
komma.
I varje fall är jag fast övertygad om, att räddningen icke ligger
i verklig demokrati med parlamentarism. Såvitt jag förstår, är
parlamentarismen ingalunda en naturlig och ändamålsenlig form,
vari de demokratiska krafterna kunna upptagas och organiseras
till en förnuftig samhällsstyrande makt. Jag har aldrig kunnat
förstå den uppfattningen, och mina tvivel på parlamentarismens
genom tiderna bestående universella lämplighet ha på det
kraftigaste blivit styrkta genom studium av några biografier över
ledande engelska statsmän, framför allt det berömda verket Life
of Disraeli, vilket ger en intressant inblick i hela det engelska
samhällslivet men naturligtvis särskilt i dess politiska vanor och
åskådningar. Av dessa arbeten har jag fått ett oväntat starkt
intryck, att den engelska parlamentarismen aldrig varit avsedd
och aldrig heller lämpad för att upptaga och ge avlopp åt
nedifrån påträngande krav och krafter. Tvärtom har den
organisatoriskt och psykologiskt varit inställd på att verka uppifrån
och nedåt, att såvitt möjligt avskära utifrån kommande uppslag,
bevara allt verkligt initiativ åt ledningen och hålla en sträng
disciplin över de ledda. Till sitt väsen är den alls icke folklig,
utan utpräglat aristokratisk. Det har varit dess styrka och dess
begränsning. Demokratisk har den endast varit så till vida, att
den i väsentlig mån stäckt regentens personliga inflytande och
lagt makten där ansvaret ligger, och det är ju en stor sak. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
