Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Lantbrukets bristande räntabilitet. Av Gunnar Myrdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANTBRUKETS BRISTANDE RÄNTABILITET 469
och mena därmed, att man praktiskt sett oftast inte kan få
avkastningen ökad i samma proportion som kostnaden. Med högre
kostnader får man visserligen även ökad avkastning, men
avkastningen ökar inte i samma takt. Varje lantbrukare vet, att den
sista mjölklitern är den dyrbaraste. Det är nu en fråga, om inte
just de duktigaste jordbrukarna, de mest skickliga och
intresserade företagarna, om inte lantbrukarnas själva elit just på grund
av sin yrkesskicklighet och yrkeskärlek ha en tendens att sträcka
intensiteten över räntabilitetsgränsen.
Denna speciella orsak till en för hög intensitet står i och för
sig utan samband med den förut omtalade orsaken —
lantbrukarnas optimistiska inställning till framtiden — även om
naturligtvis just föränderligheten i de ekonomiska förhållandena
öppnar ett större spelrum för det av ekonomiska hänsyn mera
okontrollerade tekniska intresset. När allting ständigt förändras blir
det ju svårare att ekonomiskt kalkylera och avväga. Det vill
förefalla, som om de svenska lantbrukarna till stor del bruka sin
jord och sköta sina lantbruk på ett sådant sätt, att de efter
traditionella mått kunna sägas vara duktiga jordbrukare, i det att
deras drift rent tekniskt sett står på en s. k. hög nivå, men utan
ätt stort bekymra sig om invecklade kalkyler med priser och
prisförändringar.
Man vågar kanske även påstå, att en viss del av hela vår
omfattande lantbruksundervisning — inclusive broschyrer,
tidskrifts-och tidningsartiklar, föredrag o. dyl. — icke är alldeles utan skuld
i denna jordbrukarnas ensidigt tekniska inriktning. Det har i
denna jordbrukspropaganda ofta mera gällt att begeistra
lantbrukarna för de allra modernaste jordbrukstekniska metoderna
än att fästa deras uppmärksamhet på att tekniska förbättringar
äro ekonomiskt lönande blott till en viss gräns, och att denna
gräns flyttar sig med förändrade prisförhållanden.
När jag här talar om motsatsställningen mellan det tekniska
intresset och de ekonomiska betänkligheterna, rider jag ju en av
den nationalekonomiska förkunnelsens verkliga käpphästar.
Märkligt nog ha emellertid de nationalekonomiska förmaningarna
nästan uteslutande riktats emot offentliga åtgärder. För något
år sedan gjordes ju t. ex. en officiell uppskattning av Sveriges
odlingsbara marker, varvid man räknade ihop alla möjliga
myr-och ängsmarker långt upp i Norrland och kom till en mycket hög
arealsiffra. Med rätta anmärktes då, att en dylik uppskattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
