Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - En märklig essaysamling. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498 LITTERATUR
Plotinos’ Enneaderna. Man har verkligen skäl att framhäva, att
antik-intresserade i Sverige numera ha tillgång till svenska lättlästa
översättningar av en god del av de viktigaste klassikerna från sådana
omfattande verk som Lagerlöfs Odyssée och Iliad, Lindskogs Platon,
Bergmans Aeneid och så vidare. Hur mycket skulle ej den, som följt Emil
Zilliacus’ produktion önska, att han gåve ut en samling av sina
Hora-tiustolkningar eller en grekisk tragedi! Och vem fogar till raden
Thukydides, denne djupe historiske tänkare och skildrare, som varje ung
historiker borde läsa!
Att döma av proven i Athenare skulle Ivar Harrie vara mannen att
översätta Thukydides. Hans essaysamling rymmer en hel rad
omfattande antikcitat i översättning, och bland dem har anmälaren alldeles
särskilt fängslats av Thukydidestolkningarna. De synas mig på ett
utmärkt sätt återge den tunga stilen och trängseln av tankar och idéer
i de thukydideiska satserna. Jag kan tveka om allt kommit till sin rätt
på vissa punkter (så t. ex. vid den förändrade satsfogningen i slutorden
sid. 128), men i det hela måste jag beundra den intelligens och språkliga
uppslagsrikedom, varmed Harrie kunnat återge Thukydides’ språk på
livfull svenska.
Harrie visar sig f. ö. som en synnerligen mångsidig översättare i
Athenare. Denna bok innehåller essayer om Solon och Aischylos, om
Iso-krates, om Menander och Epikuros, med översatta brottstycken från
dem alla och från ännu några författare. Där finnas noggranna
översättningar med mycket av samma träffsäkerhet och centrala
tolkningskonst, som fängslar och intresserar i Thukydidescitaten; åter andra
äro fria, efter min mennig alltför fria parafraser, som till exempel
den härligt vackra dikt Harrie skrivit med utgångspunkt från Simonides’
sång över de stupade vid Termopyle. Men även där är blicken för det
väsentliga, det bärande, det centrala klar och oskymd av formella
svårigheter. Tolkningen (på vers och prosa) flyter med något av original
inspiration och kraft. Det är blott på ett ställe (sid. 205), som jag
tycker att Harries levande, energiska översättningskonst slappnat,
nämligen vid Lucretius’ sublima ord att det var en hellen, som först bland
dödliga vågade tänka fritt:
»se då djärvdes en dödlig man att först bland hellener
möta förtryckarens blick...»
heter det hos Harrie. Men, jag upprepar det, på mig verkar detta
slappt; meningen är mera pointerad, sådan som Diels tolkar den:
»Da erkuhnte zuerst sich ein Grieche, das sterbliche Auge
gegen das Scheusal zu heben».
Harries på en gång grundliga, fint avvägande och ofta intuitivt säkra
översättningsarbete sammanhänger på det närmaste med hela arten av
hans essayer, som hans karakteristik av Thukydides bäst visar. Man
skulle kunna ställa upp två forskartyper på det område, Harrie rör
sig inom. En använder de antika texterna som material för att
återvinna den förlorade helhetsbilden av antikens värld eller eljest hos dem
finna belägg för sina vittfamnandé teser. Det är en forskning som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
